Njutningstjut förväxlas ibland med misshandelsskrik.
– Man kan dela upp de felaktiga påringningarna i två kategorier: dels är det rena falsklarm där uppringaren påstår sådant som inte är sant, men vi får också många samtal om saker som faktiskt hänt men som polisen inte har någonting med att göra, berättar Tor Sevelius, chef för vakthavande befäl på polisens ledningscentral i region öst.
Till den senare kategorin hör välmenande larm som låter på ett sätt – för att sedan visa sig vara något helt annat.
– Vi åker inte sällan på vad grannar misstänker är våld i hemmet, för att sedan mötas av ett par som haft högljutt sex eller några som spelar tv-spel eller kollar på fotboll. Det kan bli ganska snopet när det står barska poliser och ringer på, berättar Tor Sevelius.
Vissa ärenden är mer minnesvärda än andra.
– Vi hade ett larm då en kvinna trodde att hon var utsatt för ett pågående inbrott, glas hade krossats och det var rörelse på bottenvåningen. När hon väl vågade sig ner med polisen i luren visade det sig vara en älg som hoppat in i vardagsrummet – det hör inte till vanligheterna direkt!
Många av de felaktigt inringda larmen rör just djur.
– Djur engagerar extremt mycket. För ett tag sedan fick vi ett samtal om en haltande duva som någon tyckte att polisen skulle ta hand om, och för ett antal år sedan var det sälungar på vift i Norrköping – då ringde folk om det.
En haltande duva blev föremål för ett polisärende i Norrköping.
Grannar hör också till sakerna som upprör mer än andra.
– Grannfejder är vanliga att folk ringer på. Men det är ju allt från att folk är förbannade till att grannar slåss med varann, och då är det ju faktiskt en polisiär fråga.
Många tror också att polisen ska vara behjälpliga i civilrättsliga ärenden.
– Vi får väldigt mycket samtal där folk är besvikna på en vara eller en tjänst och bestämmer sig för att ringa polisen för att anmäla. Det kan vara att man köpt en bil som sedan gått sönder – man tycker att det är brottsligt, men inget brott har ju begåtts.
Men alla falsklarm är inte lika oskyldiga – ibland ringer folk larmnumret för att ventilera sin ilska.
– Det händer ibland att folk ringer för att de fått fel julklapp. Vissa är så förbannade att de inte vet var de ska ta vägen – då ringer de någon de tror ska kunna skipa rättvisa, menar Tor Sevelius.
Vissa är så missnöjda med sina julklappar att de bestämmer sig för att polisanmäla saken.
De många samtalen når ledningscentralen i öst via larmnumret 112 eller polisens nummer 114 14.
Hur kommer de igenom telefonslussen?
– SOS Alarm ställer ju alltid en fråga om vad det handlar om, men ibland är det nära omöjligt att reda ut. Står man på sig och säger att man vill bli kopplad till polisen så blir man ju det.
När ska man ringa polisen för en djurgrej?
– Dels finns kategorin statens vilt. Hittar man ett dött eller skadat djur, eller har kört på ett djur, som tillhör någon av de arterna är man skyldig att ringa polisen. Vi kan också vara behjälpliga med älgar som utgör en fara för människor – men skadade duvor och katter i träd är inga polisärenden.
Myskoxar hör till statens vilt – hittar man en skadad eller död sådan har man därför skyldighet att ringa polisen.
Trots de återkommande falsklarmen ser Tor Sevelius hellre att man ringer polisen en gång för mycket än för lite.
– De som ringer och är förbannade på julklappar eller vill ha skjuts hem från krogen förhöjer ju vår belastning, så det önskar jag att folk kunde låta bli. Men vid misstänkt våld i hemmet ser vi hellre att man ringer en gång för mycket. Många vill inte störa eller lägga sig, men slutar man bry sig om saker och ting så är det ingen som hör av sig till oss.