Den andra november förra året hämtades Sven-Inge Spångberg med ambulans och kördes till Kullbergska sjukhuset. Då hade han haft covid en dryg vecka när sjukdomsförloppet plötsligt blev mycket aggressivt.
– Jag blev bara sämre och sämre. Till slut ringde frugan 112 och det var nog bra. Jag vet att vi kom till sjukhuset, sen är det svart.
Han sövdes och fördes omgående till Mälarsjukhuset där han lades i respirator på intensivvårdsavdelningen. Där hamnar, i bästa fall, de som är svårast sjuka i covid-19.
– Jag har förstått att jag är lyckligt lottad. Det är inte många som klarat sig när de blivit så allvarligt sjuka i covid, speciellt inte de som föll offer i pandemins första våg, säger Sven-Inge Spångberg när vi ses hemma i villan i Högsjö.
Sven-Inge tänker fortfarande med tacksamhet på iva-personalens outtröttliga kamp för alla som befinner sig i samma situation som han själv.
– Även om jag inte minns något från tiden i respiratorn så förstår jag att de gjorde ett fantastiskt jobb. De ringde hem till frugan varje dag och berättade hur det var med mig. Det var en väldigt fin handling, säger han rörd.
Han ser pigg ut, som en ny människa, jämfört med när vi sist sågs på Mälarsjukhusets intensiv- och intermediärvårdsavdelning i mitten av december i fjol. Då orkade han nätt och jämt med den korta rollatorturen mellan sovrummet och matsalen.
– Ja, då var jag inte jättekaxig. Jag hade inga muskler kvar efter tiden i respiratorn och det har jag fått jobba på för att få tillbaka. Nu har jag åter nått min tidigare matchvikt, men konditionen är inte som förr. Det går långsamt framåt, men jag är här och det känns bra.
Sven-Inge var fast besluten att komma hem till jul – och så blev det också. Den 16 december lämnade han Mälarsjukhuset efter nästan sex veckor och sedan dess har det blivit fyra återbesök för att kolla hur kroppen återhämtat sig.
– Jag har fortfarande vätska i lungorna och har blivit uppmanad att röra på mig för att det ska bli bättre.
Rollatorna har han förresten kvar och med den blir det en runda på ett par kilometer både för- och eftermiddag. Tre dagar i veckan simmar han 700 meter i Vingåkers badhus.
– Det går lite upp och ner. Vissa dagar känner jag mig lite svag, men för det mesta känns det bra.
Du är ganska envis av dig?
– När jag nu fick chans att komma tillbaka så vill jag visa att jag är värd den. Visst, jag orkar inte med lika mycket arbete i trädgården längre och sommarens inköp av en robotgräsklippare är nog den bästa investering på länge, säger han och ler.
Ett porträtt på väggen i vardagsrummet sticker ut. Det är Sven-Inges onsdagssällskap, fyraåriga barnbarnet Sigge, som tittar fram med ett medryckande busflin.
– Ja, vi har roligt tillsammans. Jag hämtar honom på förskolan en dag i veckan och så far vi till badhuset och busar. Han vill gärna att farfar ska åka vattenrutschkanan med honom, men tack och lov förstår han att jag inte riktigt är i trim för det än det än.
Sommarhelgerna har spenderats med den säsongsparkerade husvagnen i Bergsslagen och på Indianernas hemmamatcher i Kumla.
– Jag gillar fiske, idrott och resor. Snart ska det bli mysigt att slå på Vinterstudion och följa våra skidskyttar igen.
Vad tycker du om att nästan alla restriktioner har släppt?
– Det känns som att det görs lite väl tidigt. Jag tror att vi får leva med pandemin en lång tid framöver och jag är beredd på att det kan bli aktuellt med både tre och fyra sprutor.
– Nu får vi vara försiktiga och jag tycker att det är vansinnigt att vissa väljer att inte vaccinera sig. Det är lätt provocerande.
Gör du andra prioriteringar nu jämfört med tiden innan sjukdomen?
– Jag uppskattar livet på ett annat sätt än tidigare: Jag vet att det var nära för mig också och jag brukar säga "Han ville inte ha mig än däruppe".
– Jag tror att det ändå är någon som bestämmer hur länge man ska få vara med.
Sist vi sågs var ditt mål att komma hem till jul. Har du några nya planer?
– Jag vill gärna åka på semester utomlands igen, helst till Thailand eller Spanien, men det får anstå till läget blivit bättre.
– Någon mer resa ska det bli. Jag gillar spansk mat – även om det inte går att jämföra med rårakor och stekt fläsk.