Det var 2010 som Stallarholmsbon, kocken och matkreatören Maria Printz Emond slog upp portarna till Printz bageri i Gula industrihuset i Stallarholmen. Konceptet var lika enkelt som vågat: Bageriet skulle baka rustikt kvalitetsbröd. Inga krusiduller, men nog så ambitiöst.
Printz Emond var själv vd, men fick stabil finansiell uppbackning av ekonomerna Hans Wallin och Magnus Eriksson, även de från Stallarholmen.
På åtta år växte surdegsbageriet till ett litet imperium, med brödbutiker i Södertälje och Eskilstuna och ett kafé i Solberga utanför Strängnäs. Kedjan kom också att uppmärksammas nationellt, bland annat med fina betyg i White guide.
Men ekonomiskt var det kärvt, något som så småningom fick samarbetet att knaka i fogarna.
De tre delägarna var oeniga om vilken inriktning bolaget skulle ta. Maria Printz Emond ville hellre ägna sig åt marknadsföring och bröd än administration och personalansvar. Redan 2017 sa hon till styrelsen att hon ville sluta som vd, men utan att någon lösning kom till stånd.
Hösten 2018 gick Maria Printz Emond ut och meddelade att hon helt sonika skulle lämna företaget. Till mångas förvåning.
– Jag är en typisk uppstartsperson. Nu är det skapat och vi har nått fram till en slags förvaltarfas. Det är inte min starka sida, sa hon till tidningen då.
Där hade historien kunnat sluta. Om det nu inte hade varit så att Maria Printz Emond strax innan – då hon fortfarande var vd – gått och varumärkesregistrerat namnet och loggan "Printz bageri". Helt utan de andra delägarnas vetskap.
Handlingar som tidningen fått tillgång till visar att namnfrågan har stått i centrum ända sedan det stod klart att Maria Printz Emond skulle lämna företaget.
Båda sidor har varit överens om att det krävts en övergångsfas för att familjerna Wallin och Eriksson ska kunna ta fram en ny företagsprofil, med ett nytt namn och logotyp. Men oenigheten har varit stor om hur lång den perioden skulle vara.
Förhandlingarna gick i stå. Hans Wallin och Magnus Eriksson tyckte att Maria Printz Emond gått bakom deras ryggar och tolkade det hela som ett försök att öppna en konkurrerande verksamhet.
Det är någonting som Maria Printz Emond bestämt förnekar.
– Det handlade om att det här varumärket inte var skyddat. När det så stod klart att vi skulle dela på oss så ville jag ju inte att någon annan än de som hade med verksamheten att göra skulle kunna registrera det, säger hon till tidningen nu.
Hans Wallin och Magnus Eriksson kunde inte förmå Maria Printz Emond att dra tillbaka registreringen. I stället vände de sig direkt till Patent- och registreringsverket för att få till en lösning.
Nu, nästan tre år senare, kommer verket med sitt beslut.
"Enligt PRV:s mening får Printz Emonds agerande /../ betraktas som en avvikelse från godtagna principer för etiskt beteende eller ärliga affärsmetoder, Printz Emond var vid ansökningstidpunkten vd i företaget /../ och ansökte trots detta, utan övriga ledamöters vetskap, om varumärket", står det i beslutet.
Vad betyder då allt detta? Jo, att Maria Printz Emond för närvarande är förhindrad att använda sitt eget namn som varumärke.
Till tidningen säger matkreatören att hon gått vidare.
– Det är något man får lära sig av – att det finns vissa risker med att använda sitt namn i kommersiella sammanhang. Och att man får ta det onda med det goda.
– Men det var tre år sedan jag klev av, och jag känner att det inte finns någon konflikt.
Hon säger att parterna redan nått en egen, hemlig, överenskommelse om rätten till namnet.
– Det är ingenting som jag får kommentera publikt, men det handlar om att jag behöver kunna förfoga fritt över mitt efternamn i affärsmässiga sammanhang, utan att förknippas med det företag jag inte längre är delägare i.
Kan du säga när du får tillbaka den rätten?
– Nej. Det är helt något som ligger oss emellan. Så småningom i framtiden kommer jag att kunna göra det.
– Det finns inget smolk i bägaren. Jag är bara glad att jag kommer att kunna göra någonting framöver som folk inte tar fel på, att det blir tydligt vem som är engagerad i vilket projekt, säger hon.
Nuvarande delägaren Hans Wallin säger till tidningen att han inte vill kommentera saken.
– Vi vill inte strö mer salt i såren, på varken oss själva eller Maria.
Tänker ni fortsätta driva bageriet under samma namn?
– Det vet vi inte riktigt ännu. Vi ska inte göra det i all evighet, nej.