– Vad kul att ni vill skriva om det här. Jag tycker att det är viktigt, säger Jennie Porsbjer när vi ses hemma hos henne på Blombacka gård strax utanför Stallarholmen.
På måndag ger hon sig iväg från Selaön till Stockholm på en hästritt som beräknas ta fyra dagar.
– Förra sommaren avled min storasyster i en sjukdom. Där och då hade jag inte förmågan att sörja – jag höll känslorna inom mig. Efter en tid ville jag bara bort och för att bearbeta allt som hänt bestämde jag mig för att rida till hennes grav på Skogskyrkogården.
Ungefär samtidigt berättade en nära vän att hon utsatts för upprepade sexuella övergrepp av sin pappa.
– Det kändes fruktansvärt och det var något som gjorde mig vansinnigt arg. Jag kände att det var en fråga jag ville engagera mig mer i så jag tog kontakt med Rädda Barnen och berättade om mina planer att rida till Stockholm.
Jennie Porsbjer fick med sig broschyren "Detta borde alla veta om sexuella övergrepp mot barn", som hon fyllde sadelväskorna med innan det bar iväg.
– Responsen jag fick längs vägen var bitvis väldigt stark. Visst, många är upptagna med sitt men de som ville prata stannade jag hos. Vad jag vill förmedla till barn och ungdomar är att det finns hjälp att få, men att de många gånger måste ta det första steget själva.
Enligt FN:s barnrättskommitté innebär sexuella övergrepp mot barn att ett barn förmås eller tvingas att delta i någon olaglig eller psykisk skadlig sexuell aktivitet. Både i Sverige och internationellt uppskattas det att nästan 20 procent av alla barn utsetts för sexuella övergrepp.
– Det är så många som behöver hjälp. Inte sällan är förövaren någon som barnet ser upp till och har som förebild. Fenomenet är utbrett och finns i alla samhällsklasser, säger Jennie Porsbjer.
På sin ritt, med det franska varmblodet Arthur, har hon också med sig vännen och förskolläraren Elin hammarstedt samt rottweilern Weila.
– Det är skönt att ha ett bollplank och någon att kunna prata om jobbiga saker med och det har jag i Elin.
Jennie Posrbjers dröm är att fler utsatta barn och ungdomar ska tala om ämnet och våga berätta vad de varit med om.
– Jag hoppas att min entré till häst kan signalera något gott, kanske något sagolikt. Förhoppningsvis gör det att fler vågar beröra ett väldigt känsligt ämne.