De första observationerna i kommunen gjordes i höstas. Först Selaön, sedan Härad. Så för någon vecka sedan, Strängnäs – i hundparken vid Fårhushagen.
– Jag fick höra om det via Strängnäs ornitologiska klubb, där jag är med. Vi åkte dit förra veckan och såg sex tallbitar, sedan var det så fantastiskt väder i tisdags så vi åkte tillbaka.
Den entusiastiska fågelskådaren Kjell Thorsén berättar hur han i strålande sol kunde föreviga ett tjugotal röda hannar och grågula honor med sin kamera.
Vad är det för fågel?
– Tallbiten är en stor fink, en invasionsfågel. Det kan komma ströfåglar ett år, men man räknar med att de dyker upp i större mängd runt vart tjugonde år. I år är ett sådant år. Det är massor av observationer över hela Sverige.
Förklaringen är ovanligt matfattiga hemmamarker. Kjell Thorsén berättar om den svenska invasionen 1976, då 16 400 tallbitar räknades in vid Torö i Sörmland på en dag. Samma vinter sågs runt 10 000 i Uppland. Nästa invasion kom 1998 – och så nu, 2019.
Hur stort är det här för dig?
– Det är ju stort på så sätt att det är en fågel du inte kan räkna med att se varje år. Jag sa just till frugan att jag kanske inte lever nästa gång. Jag är snart 72 år.
Tallbitaren kallades förr för dumsnut, berättar Kjell Thorsén.
– Det har normalt aldrig sett människor, så de är väldigt orädda. På 1700- och 1800-talet när man sköt fåglar för mat så höll sig våra inhemska arter undan, men de här var lätta att plocka och då blev det mycket mat.