Att det är ishockeyn som är dyrast förvånar inte Lars Larsson (M) som är nämndens ordförande. Med tre ishallar med tillhörande maskiner och personal är det inte så konstigt, tycker han.
– I den här kommunen har vi groteskt många ishallar, och ishallar är dyrt. Att sköta ismaskin och isar är svårt och det klarar inte föreningarna själva, det måste finnas personal till det, säger han.
Inte heller Åker/Strängnäs hockeyklubbs presstalesperson Mattias Filander förvånas över att hans sport toppar listan över kultur- och fritidsnämndens dyraste sporter. Han tycker att kommunens utgifter är berättigade.
– Vi har varit ett topplag i division ett i fem år med mål att bli elitlag. Vi har hög klass på idrotten. Inget ont om innebandyn som nu har kommit upp i allsvenskan men ishockey är en större sport, säger han.
Samtidigt är det inte ishockey som är den idrott som har flest utövare, varken bland barn och ungdomar eller vuxna. Överlägset mest har i stället fotbollen, som har mer än dubbelt så många utövare.
Ridsport är den populäraste sporten hos flickor och kvinnor om man räknar både vuxna och barn, men kostnadsmässigt är förhållandevis låga. Bara 800 kronor per utövare och år betalar kommunen för den fjärde populäraste sporten.
– Ridsport är en av sporterna som är väldigt missgynnade i den här kommunen, säger Lars Larsson.
Han hoppas att det blir ändring på det i framtiden, kanske genom att starta ett samarbete mellan skolornas fritis och idrottsföreningarna.
Även simning och gymnastik är stora sporter i Strängnäs kommun. Den sistnämnda är favoritsporten om man ser till flickor under 20 år. Trots att sporten ännu inte har en egen hall är hamnar den högt upp på listan över kostnader.
– Skälet till det är bland annat kommunens dåliga avtal för Thomas arena. Annars skulle det bli en mycket lägre kostnad per utövare och år, säger Lars Larsson.
Han syftar på den en gång kommunalägda idrottsanläggningen vid gamla Thomasgymnasiet. Arenan såldes i samband med gymnasiets flytt till Campusområdet, en affär som fick mycket kritik för att vara oekonomisk. 2008 tecknade kommunen ett avtal med den nya ägaren av Thomas arena om att få hyra simhallen, sporthallen, teatern och skyttehallen. Den nuvarande ägaren är Hemforsa. Avtalet ska gälla till 2024 och kostar kommunen omkring 10 miljoner kronor om året varav 3,7 miljoner kronor gäller själva sporthallen.
Försäljningen av Thomas arena gjordes upp när Lars Larssons eget parti satt i majoritet, men han är ändå kritisk.
– Det är ett avtal som är en kvarnsten för idrotten i den här kommunen. Det hade varit bättre att använda pengarna till att bygga nya idrottsanläggningar, säger han.
Nu är en ny gymnastikhall på gång i Larslunda, något som han tycker är ett viktigt steg för att göra Strängnäs kommun till en med jämställd kommun ur ett idrottsperspektiv.
– Det ska finnas samma förutsättningar för både killar och tjejer, säger han.
Även oppositionsrådet och tidigare ordförande för teknik- och fritidsnämnden Marianne Andersson (C) gläds åt den kommande gymnastikhallen.
Hon tror att en förklaring till att mansdominerade idrotter som ishockey och innebandy är de som får mest resurser av kommunen beror på inarbetade samhällsstrukturer.
– Historiskt sett har det satsats mest på killsporter, och det hänger nog kvar, säger hon.
Samtidigt tror hon att begreppen tjej- och killsporter håller på att lösas upp.
– Titta på Eskilstuna. När United spelar går de och tittar på fotboll, inte tjejfotboll. Politiker kan hjälpa till att bredda vägen genom att satsa rätt, säger hon.
I framtiden vill hon se fler satsningar för ett mer jämställt idrottsliv i Strängnäs kommun, inte bara mellan könen utan mellan olika sociala grupper.
– Särskilt om vi ser till det som händer i världen just nu, med flyktingkatastrofen. Sporten är viktig ur ett integrationsperspektiv, det är ett sätt för olika sociala grupper att mötas, säger Marianne Andersson.
Lars Larsson (M) vill se att Larslundaområdet utvecklas till ett idrottscentrum i Strängnäs kommun. Han berättar att det finns planer på att arrangera en stor idrottsträff där kommunens föreningar får tycka till.
– Syftet är att samtala om läget och vad vi ska göra i framtiden, säger han.