I juni förra Äret ringde tvÄ personer SOS oberoende av varandra med anledning av att de sÄg och hörde brÄk i en lÀgenhet i StrÀngnÀs.
à sikterna om vad som hÀnt den aktuella kvÀllen gÄr dock isÀr. Kvinnan sÀger att hon har minnesluckor, men att hon fÄtt ett flertal slag mot huvudet och att den dÄ fyraÄriga dottern blivit vittne till det hela och ocksÄ försökt stoppa pappan, som Ä sin sida menar att det var högljutt och stökigt men att inga slag utdelades.
Dottern anses av rÀtten ha berÀttat om hÀndelsen pÄ ett Äldersadekvat sÀtt, men hennes uppgifter stÀmmer inte riktigt överens med mammans. RÀtten kan inte avgöra vilken av utsagorna som Àr nÀrmast sanningen.
RÀtten kan inte heller bortse frÄn att barnförhöret hölls mer Àn sex mÄnader efter hÀndelsen. SocialtjÀnsten hade inte gjort nÄgon polisanmÀlan i anslutning till orosanmÀlan utan först fem mÄnader senare, dÄ det upptÀcktes att nÄgon anmÀlan inte var gjord efter en miss i rutinen.
Ett flertal vittnen har hörts om hÀndelsen. Bland annat grannar, kvinnans mamma, ett par vÀnner och en förskolepedagog har vittnat om vad de sett och fÄtt berÀttat för sig.
RÀtten anser dock att vittnenas förhÄllandevis vaga, och till viss del med övrig bevisning oförenliga uppgifter, ger ett begrÀnsat stöd Ät Ätalet.
TingsrÀtten anser sammantaget att bevisningen inte Àr tillrÀckligt stark för att det ska vara stÀllt utom allt rimligt tvivel att mannen Àr skyldig och han frikÀnns dÀrför.