– Jag tänker att jag ska se alla. Publiken ska känna att den är med på tåget. Jag möter blickar och riktar mig till dem längst bak, det är ett bra knep, säger Frida Herchenröther, bandets frontfigur.
– Ofta känner jag under sista låten att jag vill köra en gång till, säger bandkamraten tillika medgrundaren Karin Taberman som spelar keyboard.
Hon förklarar vilken typ av musik de spelar.
– Vi kallar det elektropop. Pop för att låtarna är melodiösa och medryckande. Elektro är ett knepigare begrepp, men vi menar att vi har elektroniska ljud förutom det akustiska.
Bandets skiva "What is real" släpptes i april. Det är den första med den nya konstellationen, där ursprungsduon har förstärkts med tre röster och dessutom lite fiol. Ofta har de dessutom med sig två dansare som understryker låtarna.
– Vi ville jobba med fler konstformer som dans och projektioner. Det känns kul att ha fler stämmor, säger Frida Herchenröther.
Idéerna till låtarna har funnits länge, men skivan kom till under 2013.
– Den handlar om relationer och kommunikation, både mellan vänner och i förhållanden men även i ett större perspektiv som mellan grupper eller länder. Det beror på hur man tolkar det. Den handlar också mycket om jämställdhet, säger Frida Herchenröther.
De pratar ofta om just jämställdheten i bandet och har många erfarenheter när bristen på den har ställt till det. De är trötta på att bli bemötta som tjejer i en mansdominerad bransch, att vara ett undantag och hela tiden få en viss stämpel.
– Vi vill att begreppet 'tjejband' utrotas, säger Frida Herchenröther.
Hon berättar hur festivalarrangörer ursäktar bristen på kvinnliga artister med att det inte finns något utbud. Men det är inte sant, menar hon.
– Det finns många sätt att jobba på för att få mer jämställdhet. Det handlar till stor del om medvetenhet och engagemang, att vidga sina vyer. Det tänker jag att den här skivan handlar om, säger Karin Taberman.