Den 12 april år 2005 samlades Hemglass alla anställda i Strängnäs, närmare 200 personer, på lagret för stormöte. Chockat mottog de beskedet att fabriken skulle stänga.
– Det var ett bedrägeri det som hände. Jag har tänkt mycket på hur en liten klick kunde påverka så mycket att Hemglass fick lägga ner. Det är ett skolexempel på hur egna intressen går över företagets bästa, säger Sven Axelsson.
I dag är han 71 år gammal och har lagt yrkeskarriären bakom sig. Men Strängnäsbon Sven Axelsson kom till Hemglass år 1979 och blev kvar i företaget till pension år 2008.
Innan dess hade han jobbat som personalansvarig vid Skanska, så när Hemglass letade efter en personalchef, sökte Sven Axelsson och fick jobbet. Att han blev kvar i 29 år berodde på att han stortrivdes.
När han kom till Hemglass utgjordes personalstyrkan i Strängnäs av nästan bara kvinnor. Det var en stor kontrast till den tidigare arbetsplatsen där det, som Sven Axelsson uttrycker det, bara arbetade betonggubbar. Snabbt började Hemglass nyrekrytera för en jämnare könsfördelning. En bra mix mellan könen gjorde att arbetsplatsen blev bättre för både kvinnor och män. Tendenser till mobbning och utfrysning minskade, menar Sven Axelsson.
Redan år 1983 blev han erbjuden jobbet som försäljningschef för Sverigemarknaden.
– Försäljning är också att jobba med människor. Försäljning är att motsvara kundens förväntningar och helst överträffa dem så att kunden kommer tillbaka. Jag tackade ja till tjänsten.
Hemglass kunder var i första hand glasskonsumenterna men även de franchisetagare som ägde glassbilarna och körde ut glassen.
Att Hemglass ägde produkten och vanligen fryslagren samt stod för produktion, gjorde att bolaget kunde hålla konkurrensen borta. Franchisetagarna kunde inte plötsligt måla om sina bilar och börja köra glass i eget namn.
– Jag upplevde att det var väldigt bra stämning på företaget här i Strängnäs. I fabriken blev man som en familj. Strängnäs är litet, man kände många kollegor och träffades inte bara på jobbet utan även på stan. Det fanns en stor lojalitet i organisationen, det var kul på Hemglass, säger Sven Axelsson.
Bolaget startade år 1968 på prov i Täby som en ny gren av det uppköpta Kalmarglass. Marknaden fanns i de fyra europeiska länder som äter mest glass per person i Europa, enligt DN och European ice cream association.
– Jag åt själv glass nästan varje dag. Min favorit var Sundborn vanilj.
Strängnäsfabriken försåg Sverige och Finland med glass medan den danska fabriken i Esbjerg levererade till Danmark och Norge. I de västra grannländerna heter bolaget Hjem-is.
Enligt Sven Axelsson tillverkade Strängnäsfabriken cirka 17 miljoner liter glass per år. Det var mer än fabriken i Esbjerg, exakt hur mycket mer har Strengnäs Tidning inte lyckats få bekräftat.
Den svenska marknaden stod dessutom för något mindre än hälften av Hemglass hela omsättning, som enligt Sven Axelsson som bäst var på drygt en miljard kronor.
Ändå blev det fabriken i Danmark som nya ägaren, livsmedelsjätten Nestlé, satsade på när tillverkningen skulle koncentreras.
Bakom kulisserna blev det dragkamp om bolaget mellan Sverige och Danmark, enligt Sven Axelsson.
– Det blev en maktförskjutning i koncernledningen. Hemglass koncern-vd Ulf Groth från Mariefred, slutade och ersattes av vd:n för Hjem-is i Danmark, Claus Astrup-Larsen.
De danska krafterna i bolagsledningen växte sig starkare med en ny dansk koncerncontroller och en ny dansk fabrikschef i Strängnäs, med ansvar för båda fabrikerna.
Nestlé gav bolaget uppdraget att utreda möjligheten att förse hela Norden med glass från en fabrik.
– Hemglass räknade på vad det skulle kosta att ställa om en fabrik till att tillverka glass för hela Norden. Då kommer man fram till drygt 70 miljoner kronor för att ställa om fabriken i Strängnäs och inte ens hälften så mycket att ställa om fabriken i Esbjerg, säger Sven Axelsson.
Var fabriken i Strängnäs gammal och dyr att ställa om?
– Nej, den danska var däremot väldigt trång eftersom den låg inklämd nere vid havskusten. Det var en logistisk katastrof.
Den åsikten motsägs av Hemglass Sveriges dåvarande vd Magnus Carlsson i en intervju i Strengnäs Tidning den 13 juli år 2005. Han menade det enda sättet att klara företaget var att minska kostnaderna. Att höja glasspriserna var inte ett alternativ i den konkurrens som rådde. Att stänga en fabrik var menat att spara och effektivisera.
Även Sven Axelsson var mycket väl medveten om att företagets lönsamhet var vikande. Men han menar ändå att fabriken i Danmark borde ha stängts.
– Kalkylerna som gjordes var det ingen som trodde på här i Strängnäs. Det var en matematik som var anpassad till att den danska koncernledningen skulle få behålla sina jobb. Det fanns ingen realism i det och det visade sig sedan också i verkligheten, säger Sven Axelsson.
Hans åsikter stöddes vid tidpunkten för nedläggningen av fackförbunden Livs, Sif och Ledarna. De tre organisationerna lät konsulter göra nya beräkningar på investeringsunderlagen som Hemglass hade. Resultatet blev ett annat och visade att Hemglass inte speglade verkligheten med sina beräkningar. Kalkylerna stämde inte och borde rivas upp och göras om, tyckte fackförbunden.
Sverigevd:n Magnus Carlsson, kommenterade kritiken i en artikel i SvD den 8 juni år 2005 med följande:
– Vi delar inte uppfattningen om att investeringsberäkningarna inte stämmer. Vi har räknat på exakt samma saker i Strängnäs som i Esbjerg och har tydligt definierat de olika kostnaderna, sa Magnus Carlsson.
Hemglass justerade visserligen delar av beräkningarna men beslutet att satsa i Esbjerg stod fast.
Den 12 april år 2005 blev nedläggningen offentlig och vid årsskiftet stängde Strängnäsfabriken. 25 tjänstemän flyttade upp till ett kontor i Botkyrka, Sven Axelsson var en av dessa. De 170 som arbetade på verkstadsgolvet erbjöds att flytta till Danmark och arbeta på fabriken där.
– Inte en enda följde med och tog fast anställning, säger Sven Axelsson.
Sven Axelsson mottog beskedet om stängning en vecka innan det blev officiellt.
– Jag blev chockad och kände oerhört starkt med all personal som jag ju var kompis med. Stämningen blev oerhört tryckt på fabriken och många blev väldigt ledsna. Folk som hade jobbat på där i 30 år blev uppsagda.
Fryslagret höll öppet i Strängnäs till år 2007, sedan stängdes även det.
Hemglass budget på drygt 30 miljoner kronor för att bygga om fabriken i Esbjerg sprack snabbt, enligt Sven Axelsson.
– Det blev omedelbart leveransproblem. Hemglass fick betala stora skadestånd till sina franchisetagare för att produkterna inte levererades sommaren 2006 eller 2007. Det fanns inte kapacitet i fabriken i Danmark eller i organisationen att gå upp så mycket i produktion.
Investeringarna i Esbjerg slukade kapital.
– Det gjorde glassen för dyr för Hemglass Sverige att köpa från fabriken i Danmark. Vi begärde att Sverige skulle få köpa produkterna från Nestlés andra fabriker i Europa. Då sa de nej, de ville få betalt för sina investeringar. Men det blev som vi begärde ändå till slut.
År 2008 beslutade Nestlé att stänga Esbjergsfabriken och sedan förra året är Hemglass tillbaka i svensk ägo. I dag tillverkas glassen i en fabrik i närheten av Bremen i norra Tyskland.
Strängnäsbon Anneli Åberg hade Sundborn punsch som favoritglass. Hon arbetade på Hemglass i drygt 25 år tills fabriken stängde.
– Jag hade många olika arbetsuppgifter, bland annat i produktion och på laboratoriet där jag analyserade glass. Jag jobbade även i butiken som sålde andrasorteringsglass. På slutet tillhörde jag personalservice som beställde skyddskläder och ordnade med maten i matsalen.
Minns du nedläggningsbeskedet?
– Det var möte i stora fryslagret. Vi hade skämtat om det innan, att det var domedagen och att allt skulle läggas ner. Och det blev väldigt definitivt. Jag saknar jobbet och hade varit kvar på Hemglass än i dag om det hade funnits här. Jag saknar folket där, det var som en stor familj och några av oss träffas ibland på Café Prinsen.
Hur gick diskussionerna bland de anställda efter beskedet?
– Det var mycket tårar, många grät öppet. Man ville inte tro att det var sant. Flera pratade direkt om att skaffa nytt jobb. Jag fick blackout och kastade mig på cykeln ner till arbetsförmedlingen. Men det lugnade ner sig mot december även om de sista dagarna var tunga när det avvecklades.
Vad gjorde du sen?
– Jag var ledig över jul och nyår år 2005, sedan började jag jobba på Mekonomenlagret. Vi är nog tio–tolv som är kvar där i dag.
Hemglassbilarnas välkända melodi går fortfarande att höra på landets gator.
Anders Bengtsson, affärsutvecklingschef vid Hemglass, arbetade som försäljningschef jämte Sven Axelsson när Hemglassfabriken fanns i Strängnäs.
Hur går det för Hemglass i dag?
– Förra året var det första på elva år som vi ökade försäljningen till konsument. Vi är på rätt väg efter ett antal års kräftgång. Vi har haft möjlighet att lansera produkter som passar den svenska marknaden fullt ut. Vårt sätt att kommunicera med konsumenten har förändrats, vi riktar in oss med både adresserad reklam och vanlig direktreklam. Vi har utökat hemfryssortimentet med räkor, pizzor, fisk, skaldjur, hamburgare och hamburgerbröd.
Var tillverkas glassen?
– Majoriteten produceras av tyska DMK i en fabrik i norra Tyskland i närheten av Bremen. Så har det varit sedan den danska fabriken stängde.
Är det en tuff marknad i dag?
– Det är som tidigare med glass från bolag som Unilever, Sia, Triumf och även mindre varumärken ute i butikerna. Men vi har ingen konkurrens med någon som kör runt med glassen och tutar i egna bilar.