Vi träffar paret i deras bostad i Sundby park. Både Tom Rosén och frun, tillika skådespelaren, Vineta Lyxell är döva. Därför har René Jonsson från Gnesta, via tolkcentralen, kallats in inför tidningens besök. Genom René Jonsson berättar Vineta Lyxell att hon känner sig väldigt besviken på den vård hon fått.
‒Det som hänt är mycket allvarligt, min fru är sig inte lik, säger Tom Rosén.
I slutet av juli fick Vineta Lyxell ont i ryggen. Paret uppsökte då Strängnäs vårdcentral.
‒Läkaren där skrev ut värktabletter och i några dagar gick det bra, säger Tom Rosén.
Han begav sig i den vevan till Örebro för att delta i bridgeveckan. Men redan första dagen i Närke började Tom Rosén att ana ugglor i mossen.
‒Jag skickade ett SMS som inte besvarades, likadant när jag försökte nå henne via bildtelefonen.
Inte heller under tisdagen lyckades Tom Rosén att etablera någon kontakt med sin hustru. På onsdagen fick han fatt i in en kompis som bor i närheten av paret.
‒Han åkte hit och blev chockad av vad han såg. Vineta gick knappt att känna igen. Hon hade försökt att besvara mina samtal, men blandat ihop fjärrkontroller och mobiltelefoner, berättar Tom Rosén.
Tom Rosén valde att avbryta vistelsen i Örebro. Tillbaka i Strängnäs märkte han att livskamratens läge successivt försämrades.
På fredagen bar det av akut till Mälarsjukhuset. Där fick frun recept på nya mediciner utskrivna.
Följande dag fyllde Vineta Lyxell 75 år. Det kom både släktingar och vänner till Sundbyvägen. Huvudpersonen hade dock ingen behållning av sin stora dag.
‒Hon minns inte så mycket av den, dessutom vägrade Vineta att äta, säger Tom Rosén.
Den 9 augusti gjorde paret ett nytt försök, och besök, på Mälarsjukhusets akutmottagning.
‒Jag körde dit. Jag bad att receptionen skulle beställa tolk, vilken personalen vägrade. Men det är något de måste göra. Jag blev helt chockad.
Hade inte ni kunnat kalla på en tolk?
‒Jo, men jag var stressad, orolig och chockad.
Vineta Lyxell blev inte inlagd den gången heller, och paret åkte hem med oförrättat ärende. Läget blev dock successivt sämre.
‒Framåt kvällen på fredagen tuppade hon av. Jag ringde 112. Ambulansen kom hit och jag åkte efter till Eskilstuna med egen bil, säger Tom Rosén.
Den här gången väntade en tolk på dem på akuten och Vineta Lyxén, som fortsatt hade svåra ryggsmärtor, blev inlagd på Mälarsjukhusets medicinavdelning. Där skulle hon bli kvar i tolv dygn (11–23 augusti), med diagnosen urinvägsinfektion. Den behandlades med antibiotika.
‒Hon har svävat mellan liv och död. Vid något tillfälle under andra dygnet på sjukhuset drabbades hon av hjärtstillestånd, säger Tom Rosén.
Hur var det med ryggsmärtorna?
‒De orsakades av infektionen.
Tom Rosén berättar vidare att hans hustru under en period inte ens kunde kommunicera med teckenspråk.
‒Kroppen är urlakad på krafter. Vi har tvingats ställa in resor till Gotland och Jönköping. Vineta brukar åka till Stockholm en gång i veckan, men det är inte alls aktuellt nu. Trots att hon älskar föreningsliv.
I sin anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, skriver Tom Rosén bland annat: "På sjukhuset fick hon kateter och tappades på fyra lite vätska. Nu mår hon lite bättre men har ingen kraft och ingen balans. Rent orkesmässigt är hon sig inte lik alls".