Ryttaren från Härad kamperar ihop med Gangster, en tolvårig valack.
– Vi köpte honom 2008 och då var hon oinriden så utbildat honom har jag gjort själv och året efter efter började vi tävla tillsammans, året efter började vi tävla tillsammans, säger My Carlsson, eller "Mysan" som hon föredrar att bli kallad.
Intresset för ridning och hästar har hon ärvt av sin mamma, Pernilla Andersson.
Även storasystern Mollie Mannerholm var tidigare aktiv inom westernridningen.
– Jag började tidigt på ridskolan i Malmby. Första tävlingen gjorde jag 2005, berättar "Mysan" Carlsson.
Vilken klubb representerar du?
– Strängnäsbygdens Westernriders. Vi har ingen egen anläggning men våra tävlingar arrangeras i Näsbyholm.
Westernridning består av flera olika grenar.
Trail är den disciplin som ligger "Mysan" Carlsson närmast hjärtat.
– Där ska du passera över broar, genom smala grindar och backa dig igenom trånga passager. Allt sker inne på en arena.
Hur lång tid tar det?
– Tre minuter ungefär. Men tiden är inte viktig, utan utförandet. Egentligen ska du styra hästen enbart med sitsen.
SM-tecknet hemförde hon i trail at hand. Vidare kom "Mysan" Carlsson tvåa i ranch-ridning och på bronsplats i reining.
– I trail vann jag kvalet men diskade mig i finalen på grund av missförstånd mellan mig och hästen.
Vad är skillnaden mellan den här grenen av ridsport och "vanlig" ridning?
– Westernridning är mycket friare, man styr med enbart sisten och håller tyglarna i en hand.
Hur är det med skaderisken?
– Vad jag märkt är den inte så stor. Gangester har aldrig varit skadad sen vi köpte honom.
"Mysan" Carlsson har gått på Realgymnasiet i Eskilstuna – programmet heter naturbruk och hästhållning – där teori varvades med praktik. Hon tog studenten i våras.
– Jag vill fortsätta arbeta med hästar. Tack vare utbildningen är jag diplomerad hästskötare.