— Brottet grov fridskränkning består av ett antal gärningar och varje punkt måste styrkas. Då behöver vittnesmålens berättelse gå ihop i till exempel tid med åtalspunkterna. Det duger inte att säga att man har sett blåmärken vid något annat tillfälle, säger Hans Öjemark, rådman.
I fallet med dottern och pappan är det bara en händelse som kan tidsbestämmas. Det var då rektorn på flickans skola säger sig ha sett pappan slå dottern den 22 januari förra året,
— Ja, men när man nagelfor rektorn så varken såg eller hörde den att slaget träffade, säger Hans Öjemark.
Det ska vara ställt bortom allt rimligt tvivel att gärningsmannen är skyldig.
— Att ändra sin berättelse innebär att den bevisningen inte finns längre. De här brotten begås ofta i hemmet och där finns sällan andra iakttagare än gärningsman och brottsoffer. För att fälla i ett sådant mål krävs stödbevisning plus målsägandes berättelse.
Principen för den juridiska bedömningen glasklar:
— Det som sägs vid huvudförhandlingen är det som är processmaterial, säger Öjemark.
Gamla berättelser som tas tillbaka räknas inte.
— Utgångspunkten är att det som lämnas vid huvudförhandlingen är det man tar fasta på. Sedan kan det i vissa fall framgå att berättelsen i rätten inte är sann, utan det som har sagts i polisförhör är det sanna. Men då ska det till omständigheter somannan bevisning som visar att berättelsen i huvudförhandlingen inte är den riktiga.
Stöder det dottern att många vittnar om att ha hört hennes tidigare version?
— Det var inte så enkelt. Läser man vittnesmålen framgår det att målsäganden ändrade sig. Det var en komplicerad bild, bland annat en skolkurator som vittnade om hur osäker den var på vilken version som var den riktiga.