Strängnäsbon Margot Alexandersson, 65 år, började arbeta på Milostaben redan år 1970.
– Jag hade sjöutsikt från kontoret men det märkte jag inte efter ett tag, man blir hemmablind. Men det var en väldigt bra arbetsplats med en fin mäss där vi åt lunch och fikade, säger hon.
Hon minns den första tiden under 1970-talet som då det var högst tryck. Från Milostaben skulle alla tre stridskrafter ledas. Även om arbetsplatsen ofta omorganiserades så kvarstod funktionen, det var en ledningscentral för att leda försvarets alla styrkor runt Mälardalen.
– Det skedde ju omorganiseringar hela tiden. Även jag varierade mellan olika tjänster och slutade som personalhandläggare, säger Margot Alexandersson.
Försvarets ständiga omorganiseringar satte avtryck i det dagliga arbetet men det var inte förrän mot slutet som personalen stressades.
– Ja, det var många som var oroliga om de skulle ha kvar ett jobb att gå till. Men försvaret tog väl hand om oss det måste jag säga. Vi fick möjlighet att plugga eller bli förflyttade.
Margot Alexandersson hamnade i luftstridsskolan i Uppsala, och sedan på försvarets personalhandläggningscenter i Stockholm, innan hon skrev på ett erbjudande om avtalspension år 2011. I dag är hon folkpensionär men hon minns sin tid på Milostaben med värme.
– Det var väldigt bra där med fin gemenskap, speciellt mellan oss civilanställda. Officerarna var inte där så länge, de flyttade på sig hela tiden.
Att det inte bara var Margot Alexandersson som trivdes bekräftas av att många gamla kolleger fortfarande håller ihop.
– Vi är ett tiotal tjejer som träffas regelbundet och går ut och äter. Senast var vi på restaurangen Vita elefanten i Strängnäs, det var väl i slutet av januari.