"Jag vet inte vad trav innebär? säger Rossy Kempe, som inte ridit tidigare, när ridläraren Alva Södersteen frågar om någon av de två eleverna vill testa att trava.
– Jag har haft en dröm i 50, 60 år ... Att rida i galopp över ett fält, på en svart hingst som heter Sirocco, säger Inga Högberg, 83.
Hennes första ridtur på många år blev inte exakt så; hästen är en skäck vid namn Lukas och ritten sker i ridhuset på Strängnäs ridskola, som i samarbete med RF Sisu, Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna, ger kraftigt rabatterade lektioner till personer över 65 år under hösten. Men att döma av Ingas säkra sits i sadeln borde galoppen inte ligga så långt borta.
– Nej, hitåt ska du gå! Rossy Kempe, 71, förstärker skänkelhjälpen med röstkommando för att få Calina att runda konerna vid slalomövningen.
Ridläraren Alva Södersteen ger instruktioner från banans mitt.
– Titta vart du ska! Korta tygeln! Om ni vill trava så gör det! säger hon, men bägge ryttarna bestämmer sig för att vänta med traven.
Avsittningen är det enda som är lite knepigt för Inga Högberg.
– Men jag har protes i bägge knäna och ena axeln, förklarar hon samtidigt som hon svingar höger ben över sadeln.
Alva Segersteen, certifierad ridlärare, tycker inte att det är någon större skillnad på att ha lektioner med en äldre elever. "Jag anpassar alltid lektionerna efter elevernas situation, känner in dagens status. Åldern är inte viktig."
Var det som ni hade tänkt er att rida?
– Ja, underbart! Åh, vad jag hade längtat. Jag följde med barnbarnen till ridskolan nyligen, det väckte känslan att jag ville ha mer! Bara att få hästen att gå dit man vill gör att man känner sig lite duktig, säger Inga Högberg.
– Det var vingligare! Men så roligt. Calina är så fin och lugn, fast visst har jag respekt för henne, hon är stor! Jag blir lite skakis när jag hoppat av, säger Rossy Kempe och får beundrande blickar av sambon Krister Öhmark som suttit på läktaren.
– Ni är modiga. Det ni gör sänder signaler om att det aldrig är för sent att testa nytt, säger han, men skakar bestämt på huvudet åt frågan om han själv vill rida.
– Nej, jag är mer för att köra motorcykel. Där har man en stoppknapp.
Lektionerna kostar 50 kronor per gång. Efteråt ska eleverna tränsa och sadla av hästarna. Alva Södersteen, t h, ser till att Inga Högberg, knäpper upp på rätt ställen.
Frukt och bullar står framdukade i ridhusets cafeteria efter lektionen. Alva Södersteen tar en kopp kaffe med sina elever och tar samtidigt in anmälningar till nästa tillfälle. Bägge ryttarinnorna räcker upp handen och säger att det är märkligt att inte fler seniorer har valt att vara med.
– Jag har frågat kompisar, de tyckte att jag var tokig, säger Rossy Kempe.
En ny elev är dock säkrad till nästa lektion.
– Skriv upp mig också, jag har ändrat mig och vill gärna testa, säger Krister Öhmark.