Med flinka händer placerar Isabelle Andersson tyget under nålen och fäller ner pressarfoten. Hon startar apparaten och får nålens kulsprutesnabba stick att bilda en perfekt söm.
— Det kanske tar en halvtimme att göra en tröja från det att jag har klippt ut delarna ur tyget, tills att allt är klart, säger Isabelle Andersson.
För den som driver eget är tid pengar. Isabelle Andersson har bara varit igång med Syfrökens verkstad i drygt ett år. Hon håller fortfarande på att sätta de nödvändiga rutinerna på plats.
Sytt har hon i princip alltid gjort. Hon började i sexårsåldern hemma i Härad.
— Jag sydde kläder till dockorna, både stickade och virkade. Sedan klädde jag Barbie och Cindy, ställde upp dem i trädgården och fotade med polaroidkamera.
Hon skrattar åt minnet. Bilderna som matades fram ur kameran hamnade i den egna modekatalogen.
— Jag satte in dem i en bok så att det blev som en Elloskatalog med kläderna jag hade gjort.
Textilintresset kommer från mamma.
— Hon har alltid haft symaskin, tyger och garner hemma. Jag har kunnat göra vad jag vill.
Hennes eget intresse smittade av sig på jämnåriga. Speciellt kompisen Linda som tillsammans med Isabelle kunde slå ihjäl timtal med ett par virknålar i händerna.
— Vi lyssnade på Tintin på kassettband samtidigt. Hajsjön och den Svarta ön gick mest. Det var Tomas Bolme som läste. I dag kan jag inte lyssna på ljudböcker när han läser, han är Tintin för mig.
Att växa upp på landsbygden var angenämt.
— Jag tyckte att det var bra i Härad. När man är barn är det tryggt att alla känner alla. Händer något kan man knacka på vilket hus som helst och de vet vem man är.
Efter gymnasiet pluggade hon till textil- och svenskalärare i Linköping. Hon blev kvar på studieorten och arbetade som småskollärare tills för drygt sju år sedan. Då tog hon med sig familjen och flyttade tillbaka till Sörmland och Strängnäs. Hon fick jobb som svenska- och textilslöjdslärare på Göksten i Torshälla. Där jobbar hon fortfarande men sedan något år tillbaka bara deltid.
Att hon nu även syr barnkläder började som en kul grej.
— Jag tyckte att det saknades roliga unisexbarnkläder som är både fina och bekväma. Det började som en hobby med beställningar från släkt och vänner. Men i december 2012 startade jag företaget hemma i källaren.
I höstas flyttade hon till egna verkstaden på Tosterön.
— Jag tror att jag är på väg att hitta en nisch var jag ska synas och marknadsföra mig. Jag har en del homepartys där man åker hem till folk och visar upp kläderna så får de beställa.
Tyger har blivit ett stort intresse.
— Man blir aldrig nöjd med att ha tillräckligt. Det kommer nya hela tiden och på nätet kan man nörda in sig. Jag sitter hela kvällar och bara tittar på tyger. Jag brukar själv kalla mig för synörd.
Vilka uppdrag är roligast?
— Det är väl de som är mer av en utmaning som dopklänningar och festklänningar.
Vad tycker barn om för kläder?
— Färgglada kläder tror jag.
Själv gillar hon mönster och färger som utmanar de traditionella könsrollerna. Som det rosa tyget med röda traktorer hon har i lagret.
Självklart syr hon även vuxenkläder. Mycket hemma i garderoben är hennes eget "haute couture". För övrigt något hon drömmer om ska bli verklighet en dag.
— Jag skulle vilja ha en egen barnklädesbutik där mitt eget märke var något som efterfrågades i stil med Polarn och pyret.