"Jag har blivit mer ödmjuk"

Ett barn har slagit huvudet. Han är blek och har just spytt, när tidningen kommer på besök vid lunchtid på måndagen. Föräldrarna ser oroliga ut men lugnas av Sheila Kjells besked. En taxi är på väg, pojken ska få träffa en läkare.
- Det kan vara en hjärnskakning, säger hon.
Efter läkarbesöket visade det sig att pojken inte har fått någon hjärnskakning. Dagen efter var han glad och full av spring i benen igen. Men likväl var det en situation att hantera för Sheila Kjell. "Problemlösare" är det ord hon använder för att bäst beskriva sitt jobb på Mälarblick. Att ta hand om barn som gjort sig illa, svara på frågor som de boende har om allt från Strängnäs omgivningar till bussresor till Flen och hantera allt oförutsett som händer är hennes roll på boendet.
- Dagarna är aldrig likadana. Jag kan ha planerat vad jag ska göra men så blir jag haffad i farten och måste släppa allt om det är något som ska prioriteras högre, säger hon.
Sheila Kjell är 29 år gammal och har tidigare arbetat som ekonomiassistent och med administration på olika företag. En kontakt hos fastighetsägaren Svenska hem arena AB, bolaget som äger Mälarblick, rekommenderade henne för Jokarjo AB, som driver verksamheten. Hon har inte arbetat med något liknande tidigare.
- Jag har fått en helt annan syn på allt som har med asyl att göra. Det är svårt att föreställa sig hur de har det, när man inte ser det så här nära inpå. Folk har så många fördomar. Jag önskar verkligen att många fler fick uppleva det jag gör nu. Jag har blivit mer ödmjuk som person av det jag har hört dem berätta, säger hon.
Sheila Kjell berättar att hon har svårt att släppa tankarna på jobbet när hon har kommit hem. Människoöden har krupit under skinnet på henne, och hon funderar mycket på vad hon kan göra för att underlätta och hjälpa så gott det går.
- Jag försöker se till att det finns sysselsättningar. Jag vill att alla trivs och att de känner att vi bryr oss, säger hon.
Nyligen har Sheila Kjell färdigställt ett lekrum till alla de barn som bor på Mälarblick, med skänkta leksaker och prylar från välvilliga Strängnäsbor. Det är något som både barn och föräldrar har uppskattat.
- Vi har fått mammorna att turas om att hålla uppsikt. De kommer från olika kulturer men samarbetar och lär känna varandra. Det är bra, tror jag.
Det är stressiga arbetsdagar med många bollar i luften. Ibland är det jobbigt, som när det är svårt att förklara hur saker och ting fungerar i Sverige.
- Sjukvårdssystemet, exempelvis. En del förstår inte varför det inte går att ringa en doktor som de kan få träffa på en gång. De kanske har haft det så i sina länder, eller så är det bilden de har fått av Sverige. Att förklara att det inte är så det går till kan vara jättesvårt, säger hon och berättar om en flicka som stukade sin fot för några dagar sedan.
- Väl på akuten så förstod hennes föräldrar vad jag menade med väntetider i vården. De fick sitta där i sex timmar och se andra gå före.
Det är ändå det positiva som väger tyngre än det negativa, tycker Sheila Kjell. Hon säger att hon får väldigt mycket tillbaka.
- Det är sånt som gör att jag går hit och gör mitt yttersta för att göra ett så bra jobb som möjligt. Jag älskar min arbetsplats. Jag kunde verkligen inte ha det bättre.