Jonas Lindell är chef över 300 personer i sitt civila jobb inom Lantmännen Unibake.
Det var säkert en bidragande anledning till att den före detta hockey- och fotbollsspelaren kom på tal när en klubb med drygt 900 medlemmar behövde en ny ordförande.
Vid det senaste årsmötet skulle långköraren Stefan Slagbrand avgå.
– Han och den övriga styrelsen har gjort ett mycket bra jobb och byggt ut Viljan. Det är ordning och reda i föreningen, vi har en stabil ekonomi, förklarar Jonas Lindell.
Ändå tackade han inte ja direkt på valberedningens fråga.
– På grund av arbete och tjänsteresor var jag aningen tveksam.
– Samtidigt kändes det som rätt läge i och med att mitt uppdrag som ungdomstränare i Viljan upphört.
Jonas Lindell har kamperat ihop med Semir Mehanovic, tränarämnet som kom till fotbollsföreningen vid 15 års ålder.
– Vi hade vårt första möte på dåvarande Schelins konditori. Han var en blyg kille då. Men Semir har utvecklats. I början assisterade han mig, på slutet assisterade jag honom.
Hur var din egen karriär?
– Jag spelade i anfallet eller som offensiv mittfältare. Hemjobb var inte min starkaste sida. Det blev någon säsong med seniortruppen varpå jag åkte till Chicago för att jobba som trädgårdsmästare. Senare lirade jag fotboll med Härad och Aspö.
Ishockeyn då?
– Jag har spelat med dåvarande Åker/Elit, Sollentuna och Strängnäs HC. Men jag var bättre i fotboll.
Har du provat på andra idrotter?
– Jo då, allt möjligt. Kanske inte i organiserad form, men i min generation förekom det mycket spontanidrott.
Hur håller du formen nu för tiden?
– Jag försöker att besöka ett gym i centrala Strängnäs två gånger per vecka.
Löpning?
– Det är jag sämre på. 2014 fick jag överta min brors plats i Midnattsloppet eftersom han var skadad. Jag hade tränat en gång och det blev en ganska jobbig upplevelse. Loppets vinnare satt förmodligen redan i hotellbaren när jag gick i mål.
Just nu är det svårt med träning över huvud taget på grund av den skidolycka som Viljanbasen råkade ut för i Åre i februari.
– Än är jag inte helt återställd, säger marknadsekonomen och visar upp sin vänstra arm.
Jonas Lindell är medlem i Strängnäs GK men hinner bara med sex–åtta rundor per år.
Flera av dem går han på brittisk mark.
– Jag är kompis med golfbröderna Peter och Mats Pilö. Vi brukar spela ihop, bland annat i Skottland.
Under sommaren tycker Jonas Lindell om att vara i släktens sommarhus i östgötska Brokind
– Ett ställe som min gammelmorfar hittade 1938. Vi har sjötomt så dit åker jag ofta.
Eventuellt hinner han, hustrun och yngsta barnet med en veckas semester i Spanien också.
– Vi får se. Jag reser ju så mycket i jobbet ...
Var någonstans?
– Mycket i Norden och Baltikum. Men vi har verksamhet i omkring 20 länder.
Det var för övrigt svårt att hitta en passande tid för den här pratstunden eftersom Jonas Lindell ofta kommer hem sent på kvällarna, om han inte rent av måste sova på annan ort.
– Huvudkontoret ligger på Kungsholmen i Stockholm, sen har vi fabriker jag regelbundet besöker i både Örebro och Mantorp.
Han kan alltså titulera sig chef såväl på jobbet som i IK Viljan.
– Det är en stor klubb som inger respekt. Att många är med och engagerar sig är viktigt, ungdomsledarna är för mig hjältar i det tysta, säger Jonas Lindell och blickar ut över gräsplanerna på Larslunda IP där flera lag tränar samtidigt.
– Viljan har 90 ungdomsledare, 550 spelare i åldrarna 6–17 år, 20 ungdomslag och över 900 medlemmar, summerar han inte helt utan stolthet.
En utmaning är att höja nivån på A-lagen, såväl herr som dam.
– Vi måste vara attraktiva. Att få ungdomarna att hitta vägar in till seniorfotbollen är en utmaning för oss.
En del misstag tycks ha begåtts under senare år.
– Titta på A-truppen i herrlaget. Vi har till exempel bara en spelare född 94:a, ingen 95:a och endast en 96:a som spelar regelbundet, påpekar Jonas Lindell som ser seniorerna, damlaget samt U19-gänget så ofta han hinner. Plus många matcher på Larslunda.
– Damerna har satt sig i ett bra läge. De kan gå upp i tvåan redan i år.
Jonas Lindell är född i Östergötland och kom till Strängnäs som nioåring. Trots det är han inte bara viljanit – utan även AIK:are.
– Familjen bodde i Stockholm en period när jag var liten. Det var då jag blev AIK-supporter. Brorsan började dock hålla på Djurgården ...
Syrran då?
– An någon märklig anledning gillar hon Brynäs, tror jag.
Konsumerar du mycket idrott på TV?
– Ja, mest fotboll från Allsvenskan och Premier League. En del golf kan det bli också.
Du bor i hus i Stadsskogen – är du en händig person?
– Definitivt inte. Jag fixar dock att klippa gräset – med maskin. Annars har jag många bra kompisar som är hantverkare.