Enligt kommunallagen får man inte göra en folkomröstning digitalt, det måste ske via papper.
Det var i slutet på förra veckan som Lokalpartiet, tidigare Strängnäspartiet, berättade om sina planer att forma sin politik efter så kallade e-folkomröstningar.
Bodil Mellgren menar dock att det endast är fullmäktige som kan besluta om hur, när och varför en folkomröstning ska genomföras – och om vad.
– Jag är väldigt angelägen att man på olika sätt utvecklar medborgardialogen, det är ett uppdrag som alla vi politiker har, att verkligen få till en ännu bättre fungerande medborgardialog, men folkomröstningar är något som är styrt av kommunallagen och bara något som fullmäktige kan besluta om, säger hon.
Kommunala folkomröstningar är i sig inte tidsbundna och kan arrangeras både i samband med ordinarie val eller mellan dem. Huvudsaken är att det är kommunfullmäktige som håller i dem, berättar Bodil Mellgren. Den fråga som berörs i en folkomröstning måste även vara av sådan karaktär att kommunfullmäktige faktiskt kan besluta om den.
Hon säger också att enligt rådande lagstiftning kan namnunderskrifter vid folkomröstningar endast samlas in på papper – inte digitalt. Dock vill hon samtidigt understryka att hon inte på något sätt är emot att Lokalpartiet aktivt försöker arbeta med att fånga in medborgarnas röster och åsikter.
– En fråga kan alltid väckas till fullmäktige av både medborgare och politiker, och sedan får man ta ställning i fullmäktige om man vill göra en folkomröstning av det. Det är därför inte fel att jobba för att utveckla dialogen med medborgarna, men det är inte folkomröstningar man gör utan någonting helt annat.
Vad finns det för konsekvenser med att kalla det för en folkomröstning?
– Risken är att man förvillar medborgarna att det faktiskt är en sådan. Man ska vara ärlig mot medborgarna och tala om för dem vad det handlar om, säger Bodil Mellgren.
Lars Larsson (LOK) menar att även om man i det här fallet byter namn på de digitala omröstningarna för att bevara god stämning i samtalsklimatet, så tycker han att det finns en vits med att man i ett gräsrotsparti beter sig lite obekvämt.
Lars Larsson (LOK), som står bakom satsningen med e-folkomröstningar, säger att han förstår Bodil Mellgrens syn på saken, men menar själv att fullmäktige inte har något monopol på folkomröstningar som begrepp, och framhäver att man i Sverige har rådgivande folkomröstningar och inte beslutsfattande.
– Det är majoriteten som bestämmer om det ska vara en vanlig folkomröstning. Jag förstår Bodil Mellgren, och vi har inga problem med att släppa det och kalla det e-omröstningar i stället. För att organisera en folkomröstning, trycka valsedlar och genomföra den, kostar det 2-3 miljoner och då måste fullmäktige besluta att köra eller inte. Vi tänker inte driva frågan, men det finns inget som tvingar oss att byta namn på det, men vi vill hellre föra debatten om lokala frågor, säger han.
Tycker du att begreppet e-folkomröstningar kan ha varit vilseledande som koncept för invånarna?
– Nej. Det är fortfarande en folkomröstning, och definitionen av en sådan är att man vill veta vad folk tycker. Om vi fick fram ett beslut via den här metoden som var så pass bra att vi kunde gå till fullmäktige med det så skulle det bli exakt samma situation, där fullmäktige ändå måste besluta sig för om de ska bry sig om omröstningen eller inte – för det är fortfarande bara rådgivande.
Lars Larsson fortsätter:
– Det finns inget monopol på att man inte får använda det här uttrycket. Vi är de enda i landet som har använt omröstningar på det här sättet. Det har gjorts omröstningar i kommuner, ja, men vi har gjort tre olika omröstningar i tre olika kommundelar. Det är det mig veterligen ingen som har gjort tidigare.