Kerstin Åberg går på sidan av området som kommunen halkbekämpat eftersom det är där gruset hamnat.
"I mitten är det antingen isgata eller geggamojja."
Kerstin Åberg har bott på många platser, varav i Strängnäs det senaste året och hon säger att hon aldrig har sett en sämre taktik för att halkbekämpa än i Strängnäs.
– De borstar bort allt grus där man ska gå, det ligger i drivor längs kanterna och då samlas det antingen vatten eller is i mitten där de häller på saltlake.
Kerstin Åberg undrar varför man inte bara kan lägga på grus istället och visar tidningens reporter exempel på vad hon avser på plats i Ugglans park, längs strandpromenaden ut mot Visholmen och nämner även andra centrala platser.
– Antingen går man där på isgata eller i kladdig lera. Vill man inte halka eller bli alldeles geggig får man gå på gräsmattan eller i gruset som finns kvar vid sidan om.
Kerstin Åberg tycker att kommunens sätt att halkbekämpa trottoarer och gångvägar i centrala Strängnäs är undermåligt.
Marie Ollman, enhetschef för gata och park, förklarar att det ställer till det lite för dem när det är tjälfritt.
– Om det är snö så sopar vi först, och om det då inte är tjäle så kan gruset hamna på sidan. Men det kommer vi att återställa i vår. Det gör vi varje år. Vintrar som varierar så här i temperatur blir sörjiga, och gång- och cykelvägar blir geggiga oavsett vad vi gör.
Marie Ollman, enhetschef för gata och park, förklarar att halkbekämpning med salt är det mest effektiva och att det används för att göra gångvägar säkra för cyklister och dem som tar sig fram med barnvagnar eller rollatorer.
Marie Ollman förklarar att deras uppdrag är att halkbekämpa och att saltlake är det mest effektiva.
– De senaste fem åren har vi ägnat oss åt sopsaltning för att man ska kunna cykla och ta sig fram med rollator och barnvagn. Så länge vädret tillåter saltar vi, men blir det för kallt fungerar inte saltning.
Kerstin Åberg är också kritisk till hur saltet påverkar natur och djur, till exempel hennes hunds tassar.
– Jag har inte hört någon som gillar detta och funderar på att gå ut med en namninsamling.
Kerstin Åberg är mycket ute och promenerar med hunden Lyra. Hon är starkt kritisk till hur saltet påverkar såväl djur som natur, och även att det blir geggigt eller isgata där saltlaken används.
Saltlaken som kommunen använder innehåller 20–25 procent salt i en vattenlösning och är enligt Marie Ollman godkänd att använda.
– Vi har en tank som rymmer 1 kubikmeter som räcker till hela distriktet, i dagsläget runt två mil. Om vi hämtar sand istället krävs tjugo resor fram och tillbaka, så vi sparar in bränsle. När vi använder gruskross är det också med salt för att ge en effektiv halkbekämpning.
Kerstin Åberg tycker att det vore bättre att bara lägga på grus, istället för att sopa bort det så att det hamnar i drivor på sidan och sedan salta.
Kerstin Åberg brukar även promenera på Långberget med hunden Lyra.
– Det är ett naturområde för mig, varför ska det saltas där? Det är bedrövligt, jag gråter när jag ser det, säger Kerstin Åberg.
– För att undanta Långberget skulle vi behöva separera våra distrikt. Men jag kan ta till mig att vi tittar på det inför nästa upphandling, säger Marie Ollman.