Varje år gör Kulturskolan en större dramatisering på vårkanten, på fredag är det dags för årets begivenhet i Thomashallens aula och repetitionerna för den 20 elever starka ensemblen har pågått sedan augusti.
Astrid Levin gör huvudrollen.
‒Momo är den unga tjejen som ska rädda världen från tidstjuvarna. Jag ville spela henne eftersom det verkade vara en rolig roll och José tyckte jag passade. Jag är med i många scener men det är inte jättemycket repliker mest för att Momo är en person som lyssnar mer än pratar och tar plats, säger 15-åringen som inte räds nervositet.
‒Jag tror inte jag kommer vara så nervös, det är snarare roligt. Vi har i princip varit samma gäng i alla år så vi är rätt så tajta. När man gjort det ett par gånger får man rutin och glömmer lite grann att vara nervös.
Varför gillar du teater?
‒Det är ett sätt att uttrycka sig på, teater är skönt för man får överspela lite och skådespela många olika känslor. Vi har jättekul, jag tror inte jag skulle ha varit kvar så här pass länge annars i och med att det blir mer i skolan så man får prioritera lite och jag har valt teatern.
Boken "Momo – eller kampen om tiden", skrevs av den tyske författaren Michael Ende för 44 år sedan och som gavs ut på svenska 1980. Det är en barn- och ungdomslitteratur som mången skolelev stiftat bekantskap med och dramapedagogen José Manuel Gonzales tycker historien är högst applicerbar på dagens samhälle.
‒Tematiken är väldigt aktuell och bra. Vi lever i en värld som är fokuserad på effektivisering och hela sagoromanen är samhälls- och kulturkritik till hur vi lever. Vem är de här gråherrarna egentligen, vem råder över vår tid? Momo är en underlig figur egentligen, hon är ett gatubarn som inte har någon stress, hon bara är och har en unik förmåga att lyssna och se människor och genom det kan hon lösa deras problem.
Kulturskolan ligger efter den ordinarie skoltiden och de övar en gång i veckan. José Manuel Gonzales undervisar tio olika grupper, två samsas i Momo och de skiftande åldrarna skapar utmaningar.
‒Vi lever i en segregerad värld och till och med ålder kan spela stor roll. Vissa 16-åringar kan ha svårt att umgås med någon som är 13 fastän det inte är någon jätteskillnad egentligen. Men jag har förberett dem bra och det funkar, det finns en stor vilja hos dem att spela teater, säger José Manuel Gonzales.