Tack vare förskolekompisen Ebbe Tunemars mamma, Rebecca Pettersson, har drygt 20 barn i gruppen Röda Pärlan fått nya bekantskaper på lektionstid – och fler lär det bli. Rebecca Pettersson bor med familjen i Vansö kyrkby, där hon föder upp dvärgsilkeshönor på ekologisk väg. För fyra veckor sedan lämnade hon över en äggkläckningsmaskin innehållande tolv stycken ägg till sonens förskolegrupp.
‒Vi har lärt oss massor under de här veckorna och vi har delat ansvaret med barnen, säger pedagogerna Lotta Löving och Samuel Fagerberg som finns på plats när tidningen hälsar på.
I äggkläckningsmaskinen, som påminner lite om en krympt popcorndito, vacklar de senaste två nytillskotten långsamt omkring. Fyra pipande dvärgsilkeskycklingar är redan överflyttade till en egen bur och tre ägg väntar på att kläckas.
Varje morgon och kväll sedan Röda pärlan fick ansvar för fågelfödseln har pedagogerna försiktigt vänt på äggen så att de ska få en så jämn temperatur och belysning som möjligt.
‒Vi har haft Rebecca som mentor och det skulle inte ha gått utan hennes vägledning, säger Lotta Löving.
Strängnäs Montessoris förskolechef, Kristina Carell, är mycket glad över föräldrainitiativet och tror att kläckningsmaskinens närvaro i klassrummet haft en positiv effekt för alla.
‒Det rimmar bra med vår pedagogik och jag tror att barnen lär sig att bli mer delaktiga och visa hänsyn.
Hon gillar pedagogernas arbete, både det att de har tagit äggkläckningsprocessen på allvar och samtidigt fått med sig barnen på ett fint sätt.
‒Jag tycker att det har varit ett roligt och nyttigt inslag i det vardagliga arbetet, säger Kristina Carell.
Av de tolv äggen visade det sig att nio stycken var befruktade. Förskolekompisarna Didrik Hedin, 3 år, Linnéa Blomgren, 5 år, och Emin Al-Taie, 5 år, är stormförtjusta i sina nya bekantskaper och glada över att alla hittills klarat livhanken.
‒Vi har fått klappa den på huvudet och de känns så lena att man bara vill hålla i dem jättelänge, säger Linnéa Blomgren.
När alla kycklingar är kläckta får de lämna förskolans klassrum för ett fortsatt liv i Vansö.
‒De är ju Ebbes kycklingar och det vore roligt att åka och hälsa på dem med klassen när de blivit lite större, säger Emin Al-Taie.
Trion lyser ikapp och skrattar av förtjusning när de för första gången på egen hand får hålla i var sin kyckling.
Har ni lärt er något nytt av att ha små kycklingar i klassrummet?
‒Ja, massor. Man får inte springa eller skrika, för då kan kycklingarna ramla och dö. Kycklingarna gör att vi skriker mindre, säger Linnéa Blomgren med allvar i rösten.
Hon avbryts snabbt av Didrik Hedin, som påpekar att man visst får springa – utomhus.