Hittade du din familj i Chile?
– Jag träffade dem alla, hela högen. Vi fick en massa gamla adresser av folkbokföringen och åkte runt till dem. Först träffade jag min pappa, han blev jätteglad att jag hade sökt upp honom. Det visade sig att han hade sökt efter mig i flera år utan att lyckas. Han visste inte att jag hade adopterats bort till Sverige. Han hade också fått två barn med en annan kvinna så jag har två småsystrar som jag fick träffa.
Vad hände sedan?
– Jag ville gärna hitta min mamma och min storasyster också. Vi träffade en äldre dam som hade haft hand om adoptionen, och hon hade en färsk adress till mamma så jag kunde hitta henne och systern också. Mamma blev ledsen när hon träffade mig, men jag sa till henne att jag inte hyser något agg mot henne för att hon adopterade bort mig.
Hur känns det nu?
– Det känns underbart att veta att de lever. Samtidigt är det jobbigt att jag är så långt ifrån dem, jag vill ta igen all tid vi har förlorat.
Kommer du att ha någon kontakt med dem?
– Jag håller kontakt med mina syrror som har internet och telefoner. Nu ska jag lära mig spanska, jobba och spara pengar så att jag kan åka och hälsa på dem igen nästa år.