Med "Saker jag inte gör: mjölkar kor" hoppas Louise Brahce få revansch. Förra årets bidrag räckte inte ända till vinst, men direkt efter Augustprisgalan bestämde hon sig för att skriva mer.
Fyra bidrag skickade hon in, och prosadikten var den som väckte juryns intresse.
"En modig och insiktsfull text med skarp blick för detaljer" står det i nomineringen.
I sex delar utan punkt växlar Louise Brahce från vardaglighet till djupaste allvar. Majonnäsen leker kurragömma i kylskåpet, väckarklockan visar tjugo i fyra och dödsångesten som gör sig påmind.
– Det enda jag kan skriva om är det tunga, mörka. Det är intressant. Där finns det mycket att ta av, mycket mer än om det lyckliga.
Handlar texten om personliga upplevelser?
– Jag utgår ifrån det, men sedan kommer det mer. Allt är inte jag.
Hon beskriver att hennes skrivande har utvecklats sedan förra årets bidrag, som var den första novell hon skrivit över huvud taget.
– Jag har blivit mer självsäker, jag tror på mig själv. Men jag har också blivit mer minimalistisk, väljer mina ord med större omsorg och har hittat min egen röst. Det blir så, ju mer man skriver desto mer vet man hur man skriver.
Hon har läst de andra nominerade bidragen och tycker att de alla håller en väldigt hög nivå.
– Förra året var jag säker på att jag skulle vinna, men så blev det inte. I år är jag mer osäker, så det kanske är ett gott tecken.
Oavsett hur det går tänker Louise Brahce fortsätta skriva. Hon har redan påbörjat en relationsroman på temat livet.
– Men det blir en utmaning att skriva långt. Jag gillar annars det kraftfulla i den korta texten, nu blir det svårt att hålla tyngd och skärpa, säger hon.