Natalie Dudko, Marina Zakharieva, Sergey Dudko, Alla Osipova och Karina Osipova tillsammans med Matarkets butikschef Ruey Hwa-Lin. "Det som händer hemma i Ukraina följer jag nu via internet", berättar 21-åriga Marina Zakharieva.
Kriget i Ukraina
Marina Zakharieva fanns på fredagen på plats i Galleria Präntaren. Tillsammans med sin mor Natalie Dudko, lillebror Sergey Dudko samt vännerna Alla Osipova och Karina Osipova serverade hon tårta åt förbipasserande.
Bakom arrangemanget låg Matarkets butikschef Ruey-Hwa Lin.
– Vi fyller tre år nu, vilket vi ändå hade tänkt att fira. Men så träffade jag de här ukrainska familjerna i torsdags och bestämde mig för en annorlunda inriktning, berättar han.
Alla som ville köpa sig kaffe och tårta – Ruey-Hwa Lin hade beställt tio jättelika bakverk – swishade tio kronor eller mer. Pengarna skulle oavkortat gå till hjälporganisationen UNCHR:s arbete i krigets Ukraina.
– Det finns givmilda människor som har swishat hundra kronor och mer än så, säger Ruey-Hwa Lin.
Viss del av intäkterna från helgens försäljning av bakelser på Matarket ska också skickas österut.
– Han är verkligen snäll och hjälpsam. Jag tycker att människorna i Strängnäs har visat oss stor vänlighet och generositet, berättar Marina Zakharieva som har kommit ungefär halvvägs med sina läkarstuder i Chernivsti.
Kamianets Podilsky, familjernas hemstad i västra Ukraina.
– Den staden ligger cirka 90 kilometer från Kamianets Podilsky i västra Ukraina där alla vi fem bor, säger Marina Zakharieva.
Men nu har hon abrupt tvingats lämna universitet sedan ryssarna invaderat hennes land.
– I vår stad var situationen fruktansvärd, med flyglarm och bomber. Därför tvingades vi lämna efter en mardrömslik vecka.
Vad hände med männen i familjerna?
– Min styvfar har sedan tidigare sitt arbete i Polen. Karinas far är inkallad i armén, men han verkar må bra just nu.
Universitetet i Chernivsti där Marina Zakharieva studerar till läkare. Även hennes mamma har pluggat där.
Var ni förberedda på att Ryssland skulle inleda krig i Ukraina?
– Nej, det var en mycket obehaglig överraskning.
Via Lviv och Polen kom kvintetten till Sverige med färja den 5 mars.
– Där blev vi upphämtade av Strängnäsbon Johan Noreen. Här bor vi nu hos två olika familjer, säger Marina Zakharieva.
Varför valde ni Sverige?
– Min mor har goda vänner här. Hon besökte Sverige 2019. Men självklart vill vi återvända hem när situationen lugnat ner sig.
Flykten till Strängnäs gick bland annat via järnvägsstationen i Lviv som ligger ganska nära den polska gränsen. Bilden är tagen i ett annat sammanhang, efter krigsutbrottet den 24 februari.
Vad har du sett av Strängnäs?
– Katedralen. Jag är kristen och ber för vårt land varje dag, säger hon och syftar på Strängnäs domkyrka.
Vad tycker du om Ryssland?
– Ryska människor är okej, vi talar nästan samma språk. Men jag gillar inte deras regering.