Mia Jonsson är stockholmaren som bott i Strängnäs i över 20 år. Tillbaka till Tyresö kommer hon aldrig att flytta. Hon identifierar sig som IT-kunnig Strängnäsbo med diabetes och gröna fingrar.
– Vi har haft ett fritidshus i släkten sedan 1930-talet. Det ligger i Stallarholmen och det var dit som brorsan flyttade när han var 18 år, säger hon.
Med ungdomsåren gjorde Mia själv allt fler bekantskaper i Stallarholmen och Sörmland började kalla.
Hon tog studenten från linjen som var inriktad på distribution och kontor. Det var 80-tal och högkonjunktur så hon fick snabbt jobb som skadereglerare på Länsförsäkringar.
Sex år efter att brorsan hade flyttat följde Mia efter, hon var då 23 år gammal.
– Det var kärleken som drog. Jag träffade pappan till mina båda barn i Strängnäs. Det var aldrig tal om att vi skulle bo i Stockholm, jag skulle flytta så fort jag fick jobb.
Strängnäs kommun hade en tjänst ledig så när Mia fått den flyttade paret in i villan på Herdevägen. Där bor hon fortfarande. Snart kom Hampus till världen. Året efter, 1995, var det dags för Linus. De båda bröderna och resten av familjen är viktiga för Mia, allra viktigast framhärdar hon.
Redan under den första graviditeten drabbades Mia av något som sedan har kommit att prägla hela hennes liv.
– Jag fick diabetes under graviditeten. Det är inte ovanligt. Kroppen orkar inte alltid med att producera insulin för två personer.
För att hålla blodsockret i schack blev hon tvungen att injicera insulin. Mellan födslarna försvann diabetesproblemen men efter Linus återkom sjukdomen som en ovälkommen gäst som aldrig vill gå hem.
– Det var fruktansvärt och jag höll på att bryta ihop. Jag tänkte att jag skulle få äta sockerfritt kaffebröd och torra knäckebröd resten av livet.
Livets goda, som chokladkakorna hon syndar med, rycktes i tanken ifrån henne. Några år senare fick hon jobb som IT-koordinator på Pfizer. En arbetsplats hon trivs på och där är hon kvar med ansvar för företagets intranät. Pfizer erbjöd sina medarbetare en kurs i kosthållning och det blev vändpunkten.
– Det var fantastiskt bra. Vi fick göra en kickstart där vi tog bort kolhydrater. Vi åt bara frukt, grönsaker och proteiner. Jag märkte vilken påverkan det hade på mig. Jag gick från de fem-sex sprutorna per dag ner till en spruta med det långverkande insulinet.
Blodsockerkurvan planades ut och Mia blev inte så trött som när hon parerade blodsockret med fettstimulerande insulin.
– Vi kursdeltagare lade stegvis till bra kolhydrater som råris och rotfrukter, tunga grejor som tar lång tid att bryta ner. Skillnaden är att de ligger kvar i magsäcken länge och släpper ifrån sig lite blodsocker i taget. Det gör att blodsockernivån hålls på en normal nivå utan toppar och dalar.
Ännu bättre effekt blev det när hon började träna pilates.
– Först tränade jag alla dagar men det tar så mycket tid, nu tränar jag längre pass tre dagar i veckan.