Moa är i dagsläget delaktig i en samtalsgrupp inom Nxtme för andra unga kvinnor som utsatts för våldtäkter och övergrepp. Att få prata om sina upplevelser hjälper, är hennes egen erfarenhet. Nxtme erbjuder samtal individuellt och i grupp, och kan ge stöd i exempelvis juridiska processer.
Det var julafton. Utifrån sett en mysig högtid, en trevlig stund hemma – i en lycklig familj någonstans i Strängnäs kommun, en gång för inte så länge sedan.
– Mamma höll på i köket, hon var glad. Vi andra höll på med andra saker när han sa att han behövde hjälp med att hämta en grej, berättar den unga kvinnan som vi kallar Moa i den här texten.
Hon visste aldrig när hennes styvpappa skulle våldta henne, berättar hon. Hon tror att det var en del av hans maktspel.
– Han kunde hämta mig vid tåget. Ena gången tog han någon omväg för att kunna göra något mot mig. En annan gång kunde han köra ut på en skogsväg bara för att visa mig något träd. Samma sak hemma. Ibland behövde han faktiskt bara hjälp med att hämta något, säger Moa.
Moa säger att hon nu i efterhand förstår att det var styvpappan som låg bakom ett konto i ett socialt medium, där hon hade kontakt med en "tjej" som manipulerade henne.
– Jag hade inte så många kompisar, så vår kontakt var viktig för mig. Jag kände mig mer eller mindre tvingad när hon pushade mig att gå och titta vad min styvpappa gjorde, och när jag gjorde det så tittade han på porr. Eller så uppmanade hon mig att lämna dörren olåst när jag skulle bada, och just den gången kom han in i badrummet. Det var så det började, stegvis, berättar hon.
Övergreppen hade övergått i fullbordade våldtäkter när just våldtäkter var något som det talades om i skolans sexualundervisning, minns Moa.
– Läraren sa att de flesta våldtäkter sker i hemmet, men inte ens då kunde jag förstå att det var det jag var utsatt för. Jag har alltid kopplat "våldtäkt i hemmet" till att någon blir våldtagen på en hemmafest, säger hon.
Det är för att bryta tystnaden kring det tabubelagda ämnet som hon väljer att berätta om sina upplevelser.
– Det behövs upplysning och undervisning, i skolorna men också i samhället. Främmande män med godis eller kattungar i bakluckan kan också vara farliga, men det kan ske hemska saker även hemma, säger hon.
Styvpappans våldtäkter började när Moa var i tonåren och pågick i fem år, berättar hon.
– Våldtäkterna blev lika vanliga som tacofredag. Det är det som gör väldigt ont än i dag, att det var så normalt. Som den där julaftonen. När han var klar så gick vi ut till de andra och så satt jag där i soffan och visade ingenting.
Moa kom i kontakt med Lena Morin Nilsén och Nxtme, tack vare en chef som fångade upp henne när hon fick en panikångestattack. Genom föreningen fick hon hjälp med bland annat att göra en polisanmälan mot sin styvpappa. Utredningen las dock ner.
Hennes mamma visste inte om något, och ingen annan heller.
– Om jag sa emot min styvpappa, att jag inte ville följa med honom eller att jag inte ville ha skjuts, så kunde mamma backa upp honom. Det är ju så föräldrar gör i en massa sammanhang, om barnet inte vill städa rummet exempelvis. Det var också för att skydda henne, och mina syskon, som jag inte berättade, säger Moa.
Moa hade flyttat hemifrån, och mamman och styvpappan hade av andra anledningar redan separerat, när panikångestattacken plötsligt slog till på jobbet. Chefen som då fångade upp henne var början på Moas väg att få hjälp.
Med stöd av föreningen Nxtme, som arbetar mot incest, polisanmälde hon sin styvpappa. Men utredningen las ner i brist på bevis. Det finns således ingen dom som styrker det Moa berättar, och hennes styvpappa är en fri man. Några sparade meddelanden från styvpappan bevisar möjligen ett opassande beteende – men inga övergrepp.
– Det här har hänt, även om jag inte kan bevisa det, säger hon.