Hästpojken som vilar i hagen på Sundbystallet har haft en dramatisk start i livet. Hans mamma dog när han föddes natten till torsdagen i förra veckan. Fölningen gick bra, men ett förmodat brustet blodkärl som en följd av ett livmoderframfall gjorde honom moderlös.
– Jag hade haft min märr i 14 år så det känns väldigt tungt, säger Veronica Wallenius.
Den bruna hästen med vit bläs vecklar ut sina långa framben, skjuter in bakbenen under sig och trycker sig upp från marken. Han skakar av sig lite jord och tar några stapplande steg. Att se honom i hagen är en ljuspunkt i det mörka för Veronica Wallenius.
– Hela torsdagen var traumatisk. Jag stod i stallet med en död häst och ett litet föl att ta hand om. Jag ringde till ammajouren direkt och vi fick en matchning i Östervåla i Västmanland, 14 mil härifrån, berättar hon.
Fölet, som från början kallades för Lillfisen, lastades och efter ett stopp på djursjukhuset i Strömsholm bar det av mot det sto som förhoppningsvis skulle ta honom till sig. Men det gick inte. Stoet avvisade Lillfisen, som var så rädd att han skakade. Lillfisen fick åka hem till Strängnäs igen, och Veronica Wallenius var inställd på att hon skulle få mata honom med flaska.
– Alla i stallet engagerade sig och vi gjorde upp ett schema så att han skulle kunna nappas en gång i timmen dygnet runt, berättar hon.
Flaskmatningen påbörjades. Men så ville det sig så väl att islandshästen Forysta, som också står på Sundbystallet, skulle föla. Forysta betäcktes på Island innan hon kom till Sundby i september, men riktigt när vet ingen eftersom det var en så kallad fribetäckning där hästarna får sköta parningen utan mänsklig inblandning. En häst är dräktig i elva månader, och natten till söndagen var det dags.
– Hon visade inga tecken på det i förväg. Helt plötsligt bara låg det ett föl i boxen, berättar ägaren Yrsa Arbelund.
Hon och Veronica Wallenius bestämde sig för att försöka med en ny adoptivmor åt Lillfisen. De väntade i några timmar, sedan gned de in honom i Forystas efterbörd för att han skulle lukta rätt.
– Han var alldeles nergrisad. När vi ledde fram honom till boxen så brummade Forysta till på en gång. Han var rädd och vågade inte ta kontakt utan ställde sig i ett hörn, men hon visade att hon ville att han skulle komma till henne, säger Veronica Wallenius.
Till Veronica Wallenius stora lättnad tog det inte lång tid innan Lillfisen lät sig tas omhand av Forysta. På måndagsmorgonen stod han lugnt och tryggt bredvid sin adoptivmamma och nya lillebror, Balthasar.
– Nu är han som ett klister på henne, han är aldrig långt ifrån. Han ska få heta Sidekick, säger Veronica Wallenius.