Vad händer här?
Stig Björk var ute på en av sina vanliga motionsrundor på tisdagen – när han plötsligt fick syn två välbekanta ansikten i skogen vid Malmby flygfält.
– Jag cyklar mycket under sommarhalvåret. Man får se fin natur och känna dofterna från skogen. Den här gången blev det 2,5 mil i skogarna ut mot Kvicksta, säger den 82-åriga Strängnäsbon som ofta har sällskap av sin fru på cykelturerna.
Nära Skrämtorp stötte han ihop med inga mindre än Petrus och Paulus, domkyrkans skyddspatroner och Strängnäs kommunvapen, i statyform.
– Det såg kul ut, där ute i skogen. Jag la ut en bild på Facebook och fick flera kommentarer. Någon skrev att den har stått där i 20 år, och det kan nog stämma, säger Stig Björk.
Den omkring 800 kilo tunga betongpjäsen hamnade där år 2009, berättar Strängnäskonstnären Nils Bertil Malmberg. Det var då han på uppdrag av Strängnäs kommun göt åtta exemplar av de bumlingar som finns utplacerade i stadens centrala delar.
– Men en blev misslyckad. De hade fått en massa vårtor under gjutningen så den skulle jag kasta. Då var det någon som frågade om de fick ta den till någon jaktstuga, berättar han.
De åtta statyerna som levererades till kommunen har, enligt Nils Bertil Malmbergs vetskap, fått stå i fred på sina platser.
– De är för tunga för att föra iväg. Men de har välts omkull några gånger, då kan en näsa gå sönder eller så, säger konstnären.
Däremot har Nils Bertil Malmberg varit med om att andra konstverk har "fått tassar" – närmare bestämt en av de råttor som han, några år efter Petrus och Paulus-statyernas tillkomst, gjorde till Ängens förskola i Mariefred. Då göt han sju eller åtta råttor i betong, som vägde omkring 70 kilo styck. De placerades tillsammans med en katt, som en konstnärskollega till honom hade gjort.
– Jag åkte förbi en trädgård och såg plötsligt en av råttorna. Jag tänkte ”vad fan, det där var ju min råtta!” Hon som hade trädgården sa att hon hade hittat den, minns han.
Både helgonen och råttorna har tillverkats på Skanska i Strängnäs, berättar Nils Bertil Malmberg:
– Skanska hade ofta mer betong än de behövde, för säkerhets skull. I stället för att kasta det som blev över så hälldes betongen i min form. Dagen efter kunde jag öppna formen och så fick jag snygga till gubbarna lite, det blir alltid några luftfickor som man får jobba lite med.