I Strängnäs finns ett sjukvårdslag med sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och läkare som arbetar med specialiserad vård i hemmet, SSIH. De åker ofta hem till svårt sjuka människor som snart ska dö för att ta prover och ge mediciner. Under 2014 har teamet arbetat med projektet "Barn som närstående" med syftet att tänka till lite extra när just barn är inblandade. De ska också få den hjälp de behöver när en vuxen i deras närhet dör.
– Egentligen har vi arbetat på det här sättet tidigare, men nu fokuserar vi även på att inte missa barn som inte är just biologiska barn. Det kanske är ett brorsbarn eller grannens barn som brukar vara och hälsa på, säger Annika Karlsson, läkare i SSIH-laget i Strängnäs.
Nu ska hon och hennes kollegor arbeta efter en handlingsplan för att se till att barnen inte glöms bort. Det handlar om allt ifrån att erbjuda familjesamtal till hur personalen beter sig när de kommer hem till familjen.
– Vi har blivit medvetna om hur viktigt det är att låta de mindre barnen vara med. Vi kan ropa på dem när vi ska ta prover och fråga om de vill hjälpa till att hålla någonting. En viktig del är att stötta familjen att själva inkludera barnen, säger Annika Karlsson.
Anna Åström, distriktssköterska och barnrättspilot i SSIH-laget, berättar hur de agerar för att inte skrämmas.
– När vi kommer med alla våra hjälpmedel, provtagningsväskor och stora sprutor, ska vi tänka på att vissa barn kanske blir rädda. Då kan vi till exempel använda andra förpackningar, säger hon.
Hon berättar att när barnen är med upplevs stämningen ofta som mer avslappnad.
– De är mer här och nu, de ställer raka frågor och det känns naturligt. När de frågar måste vi svara även om det är frågor som känns jobbiga. Det är viktigt för både vuxna och barn att få höra, säger hon.
Det finns forskning som visar att barn som haft en svårt sjuk närstående mår sämre som vuxna om de inte har fått hjälp, berättar Anna Åström.
– En del vill skydda barnen och vill inte ha några familjesamtal. De vill att barnen ska få vara glada ett tag till. Men ofta är det de vuxna som är rädda.
Barnen behöver också förbereda sig på att en förälder ska dö. Det är viktigt att använda ordet "dö" och inte "gå bort" eller "till himlen", menar Anna Åström.
– Annars kanske de inte förstår. Ska pappa gå bort, jaha, när kommer han tillbaka?
Handlingsplanen har redan börjat användas men ska skrivas om varje år så att den är aktuell.