En black hawk-helikopter landar på ängen bara hundra meter från Strängnäsbrons södra sida. En grupp soldater i gröna fältuniformer hoppar ut innan helikoptern lyfter och flyger vidare åt Enköpingshållet. Det hela sker förvånansvärt tyst, trots att den stora maskinen tycks dominera hela himlen med sin närvaro. Snart hörs bara lastbilarna som dundrar förbi på 55:an.
– Så klart märks det att vi är här, men förhoppningsvis störs man inte så mycket av det. Det är en väldigt viktig övning. Jag tror också att det är viktigt för svenska folket att se vad Försvarsmakten håller på med för att kunna få förtroende för soldaterna, säger Peter Fridén.
Han är major vid livgardet och arbetar inom Internationella utbildningsenheten, som håller i den stora övningen som just nu pågår i Strängnästrakten. Hans och hans kollegors jobb är att se till att soldaterna är så bra förberedda som möjligt innan de om några månader reser ner till Camp Nobel utanför Timbuktu för att tjänstgöra vid den svenska FN-styrkan.
Den här övningen började klockan nio på fredagsmorgonen i Kungsängen och de första soldaterna kom till Strängnäs under förmiddagen. I fem dagar ska de låtsas att de befinner sig i Mali och utföra olika uppdrag som liknar de uppdrag som de kommer att få där. Tanken är att de ska få praktisera allt de har lärt sig under sin utbildning. Övningen kan liknas vid ett stort lajv som pågår samtidigt i Kungsängen, vid gamla P 10 och på skjutfältet i Härad.
– Det är lite som ett Mali i miniatyr. Soldaterna tränar på att kommunicera mellan de olika förbanden. De ska lösa uppgifter och lära sig att samarbeta, så att det inte blir första gången de arbetar tillsammans när de kommer till Mali, säger Peter Fridén.
Internationella utbildningsenheten håller större övningar i Strängnäs ungefär två gånger om året. Alla övningsmoment som innefattar skjutning sker på skjutfältet, men mycket sker också runt omkring.
– Avstånden i Mali gör att det är väldigt viktigt med kommunikation och planering. Strängnäs ligger bra till för att träna på det, lagom långt från Kungsängen, säger major Martin Johansson som är en de ansvariga för utbildningen.
Den svenska delen av FN-styrkan i Mali består av 250 personer. Ungefär lika många deltar i övningen här i Sverige. När de är klara med sina förberedelser reser de till Afrika i omgångar under maj och juni för att lösa av soldaterna som befinner sig där.
En del av soldaterna som just nu övar i Strängnästrakten har redan tjänstgjort utomlands i andra länder. Några har varit i Mali förut. Men för vissa är det första gången som de ska lämna sitt hemland för en tjänstgöringsperiod på sex–sju månader i ett annat land, med helt annan kultur, säkerhetsläge och klimat. En av dem är soldaten Martin från P 7 i Skåne.
– Det är 50–55 grader varmt i Mali i juni, ibland kan det bli 60 grader när solen ligger på. Jag har hört att det ska kännas som att vara i en bastu, men vi får väl se hur det blir, säger han.
Tidningen träffar honom medan hans kompani gör sig i ordning för att gå in i ett visst område på skjutfältet som ska föreställa en by i Mali. Bakom honom pågår arbetet med att resa sjukvårdstält och kedja terrängbilarnas däck så att de inte ska fastna i leran. Martin berättar att han har arbetat för försvarsmakten sedan 2011 och hela tiden har varit inställd på att tjänstgöra utomlands.
– Det har känts väldigt avlägset, men nu kan jag räkna veckorna och ser att det inte är så långt kvar. Tiden går snabbare än man tror.
Han har medverkat i flera stora militärövningar förut, men det här är en av de största. Omkring 80 fordon är inblandade på olika vis, och 50 elever från en gymnasieskola i Helsingborg ska agera lokalbefolkning som soldaterna kommer att möta under sina uppdrag. På plats finns också ett 20-tal personer som ska uppträda som tolkar och andra civila aktörer, för att soldaterna ska få träna på att interagera med dem.
– Allt som vi har lärt oss ska omsättas till praktik. Det är en väldigt viktig övning. Samtidigt känns det att det inte är på riktigt. Här är det ingen som vill oss något ont egentligen, säger Martin.
FN-insatsen Minusma har funnits i Mali sedan 2013. Soldaternas uppdrag är att stödja fredsavtalet, hjälpa den maliska staten att återuppbygga säkerheten i landet, skydda civila och främja de mänskliga rättigheterna. Men flera terrordåd har skett under de senaste åren, och enligt Utrikesdepartementet är det allmänna säkerhetsläget i landet instabilt. Minusma-basen har utsatts för attacker av terrorister och många FN-soldater i Mali har dött och skadats, dock inga svenskar.
– Det är klart jag tänker på att det kan vara farligt. Det måste man göra, för sin egen skull och för sina kollegors. Det här är inte någon charterresa, det är vårt jobb, säger Martin.
Hans kompanichef Tobias Christensson har tidigare arbetat i Afghanistan, Kosovo och Liberia, men har också varit på snabbesök i Mali för att rekognosera inför den kommande tjänstgöringen. Han fick ett bra intryck av människorna och kände att de verkligen ville att FN-soldaterna där, i större utsträckning än vad han upplevde i till exempel Afghanistan. Men trots att de allra flesta är positivt inställda till FN-närvaron finns det alltså risker.
– Man ljuger om man säger att man inte känner någon oro. Men vi förbereder oss så gott vi kan. I mitt kompani har vi jobbat ihop sedan 2012 och jag är inte orolig för att vi inte ska klara av vårt uppdrag, säger han.
Han tror inte att det är möjligt att förbereda sig helt och hållet, särskilt om man inte har tjänstgjort utomlands förut. Men som tur är fortsätter utbildningen även i Mali.
– Man kan inte veta hur det känns eller hur det ska vara förrän man är där. Efter två–tre veckor kommer självsäkerheten. Övningen slutar inte här i Sverige utan fortsätter ett par veckor på plats innan det är överlämning, säger han.