Ett paradigmskifte, en vind som har vänt. Så beskriver Ulrika Årehed Kågström den tid som vi befinner oss i just nu. Debatten om flyktingkatastrofen har skiftat från att handla om ett problem till att fokusera på att hjälpa och hitta lösningar.
– När vi tittar tillbaka på den här veckan eller veckorna kommer vi att kunna se att det var nu det vände, det är nu vi ser människorna bakom siffrorna, säger hon.
Ulrika Årehed Kågström är Strängnäsbon som tog över generalsekreterare i Röda korset efter att organisationen gick igenom en kris 2010. Den tidigare ledningen hade anklagats för höga ersättningar och kommunikationschefen dömdes för att ha förskingrat pengar från organisationen. Ulrika Årehed Kågström jobbade redan inom Röda korset och när hon fick frågan om hon ville ta över antog hon utmaningen.
– Det var ett oemotståndligt erbjudande, säger hon.
Nu, fem år senare, är hon med om en av de största flyktingströmmarna sedan andra världskriget med alla de utmaningar som det innebär för en humanitär organisation.
– Det är en fruktansvärd humanitär situation och den blir allt mer ohållbar. Människor har tvingats in i utsatthet och vet inte hur de ska få mat och vatten.
Men flyktingarnas nöd har nu gjort att människor här i Sverige nu har vaknat och vill hjälpa till. Ulrika Årehed Kågström berättar att Röda korset har fått ovanligt mycket respons, mer än vid stora naturkatastrofer som tyfonen i Filippinerna. Nu står organisationen inför utmaningen att planera de frivilliga krafterna så att de kommer till sin rätta. Samtidigt behövs det alltid mer hjälp.
– Röda korset finns på plats i Syrien och närområdet, på stränderna i Italien och Grekland, i Makedonien. Vi finns längs hela vägen där folk flyr. Vi hjälper till med mat och vatten, babypaket och vård. Men resurserna utnyttjas till bristningsgränsen, säger Ulrika Årehed Kågström.
Pengar är det bästa för den som vill skänka, menar hon, eftersom allt som behövs köps i närområdet för att inte göra en för stor miljöpåverkan eller slå ut lokala aktörer. Den som inte vill eller har råd att skänka pengar kan alltid ställa upp med sin tid som språkvän eller kanske starta sociala aktiviteter för nyanlända i staden där man bor.
– Var och en kan göra någonting, litet eller stort är lika viktigt.
Enligt Ulrika Årehed Kågström är det bra att medier uppmärksammar katastrofen och berättar för människor hur just de kan hjälpa till.
– Det är ett sätt att nå ut med fakta, men också att kanalisera människors engagemang. Sådana resurser som Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning har, det har inte vi. Tidningarna når långt ut i lokalsamhället och finns väldigt nära i människors vardag.
Men hon hoppas också att inte bara vanliga människor tar sitt ansvar. Politikerna måste göra det också, både hemma i Sverige och i Europa.
– Europa och Sverige kommer att klara det här, vi har klarat flyktingkatastrofer förut. Sverige tar ett stort ansvar och det ska vi vara stolta över, men det är ett stort problem att inte alla EU-länder hjälper till lika mycket. Det är en viktig fråga för våra politiker att driva.