— Visst kände jag mig stolt, berättar Birgitta Heimer.
Den då blott 17-åriga Moraflickan väntade vid målet på vinnaren, som hette Pekka Kuvaja.
Knappt 600 skidlöpare deltog och finländaren avverkade de nio milen på sex timmar och 22 minuter.
— Han tog en ganska klar seger så det var inga problem för honom att hinna ta emot kransen på upploppet, säger Birgitta Heimer.
Var det "din favorit" som nådde målet först?
— Nej, jag höll på hemmaåkaren Anders Törnqvist. Men det var kul att Kuvaja vann, eftersom han blev tävlingens förste utländske segrare.
Vad sa han?
— Hurra! Men Kuvaja kunde varken svenska eller engelska. Nästa gång vi träffades, tio år senare, hade han en son med sig till Dalarna. Då fick pojken tolka ...
Var du också skidåkare?
— Ja, men jag tävlade aldrig. Däremot hade jag en idrottstokig pappa, Fridolf Heimer. Han skötte mycket kring Vasaloppet, man kan nästan säga att han hade kansliet hemma hos oss. Det handlade om ideellt arbete – familjen drev annars en konditorirörelse där jag också började arbeta efter avslutad skolgång.
— Att pappa satt i IFK Moras styrelse underlättade så klart när kranskullan skulle utses. Jag fick nog kännedom om uppdraget någon månad i förväg.
Även om Birgitta Heimer flyttade till Strängnäs mindre än fem år efter sin "kransinsats" klappar hjärtat fortfarande hårt både för Dalarna och för Vasaloppet.
— Jag har varit uppe på flera jubileer. Då åker vi buss från Mora och ser starten vid Berga by för att sedan skjutsas tillbaka inför målgången.
I år följer dock "Bibbi" loppet vid tv:n.
– Jag hoppas att en Moraåkare vinner, säger hon.