Du kanske har sett dem sitta utanför matbutikerna i Strängnäs? Kanske har du lagt några mynt i deras pappersmugg, kanske har du gått förbi och låtsats att inte se? För ungefär två månader sedan kom åtta tiggare till Strängnäs. De är romer som kommer från Rumänien, från byar omkring Odobeşti i östra delen av landet.
– Jag har fem barn. Vi är sju personer som delar på ett rum i ett hus som 40–50 andra personer bor i. Fönstret har inget glas, det är bara täckt med plast. Regeringen har gett oss mark att bygga ett hus på men vi har inga pengar, så de kommer att ta tillbaka marken. Vi har inte ens mat att äta. Det är för våra barns skull som vi åkte till Sverige för att jobba, berättar 34-åriga Elena Tudor.
Det är oktobers sista dag när vi träffas, höst går mot vinter. Dagen därpå ska tre av de åtta tiggarna åka tillbaka till Rumänien. Det är Pingstkyrkan som betalar för bussbiljetterna hem. Fem har valt att stanna kvar.
– Många är skuldsatta och kan inte återvända utan pengar. I Rumänien fungerar det som så att de får handla mat på krita. Skulden dubblas varje kvartal för den som inte kan betala för sig, säger pingstpastor Fredrik Olsson och beskriver en slavlik situation där fattiga människor har fastnat i skulder de aldrig blir fria från.
Fredrik Olsson och hans hustru har bott i Moldavien i fyra år, Rumäniens grannland i nordost där levnadsvillkoren är ungefär desamma. 25 procent av Fredrik Olssons tjänst består av arbete mot östeuropeiska länder, det finns ett väletablerat samarbete med systerkyrkor i bland annat Rumänien. När Pingstkyrkan i Strängnäs fick kännedom om de romska tiggarna som kommit till Strängnäs tog Fredrik Olsson kontakt med dem. På frågan varför han engagerar sig svarar han:
– Av samma anledning som vi lägger pengar på att hjälpa människor i andra länder. Vi har samma moraliska skyldighet att vara medmänskliga, oavsett om nöden är här hos oss eller i ett land långt borta. Det här är människor som har haft otur att födas i en fattig del av världen, vi har haft tur att födas här. Ingen av dem jag har pratat med vill vara tiggare i Sverige. Det här gör de för att de inte ser någon annan utväg.
Varken Elena Tudor eller hennes make, ett år äldre Nicolae Tudor, kan läsa. Men hemma i Rumänien var det någon som visade dem en annons, som utlovade jobb i Sverige. Elena Tudor berättar att paret tog av barnens barnbidrag, motsvarande 15 kronor per barn och månad, och köpte bussbiljetter. Hennes mamma tog hand om barnen.
De skulle jobba med stenläggning, men efter bara någon dag tog arbetet i Södertälje slut. De hade inga pengar till barnens försörjning, än mindre att köpa returbiljetter för. Ingen av dem talar engelska.
– Jag hoppades att jag skulle få något annat jobb, men nej. Vi har inget annat val än att tigga, säger Nicolae Tudor.
Sex andra romer från Odobeşti-området reste till Södertälje ungefär samtidigt och hamnade i samma situation. Tillsammans tog de sig till Strängnäs, där de har bott i två tält i närheten av Finningerondellen. Tält, sovsäckar och en del kläder har de fått av Pingstkyrkan. Församlingsmedlemmar har bjudit dem på middag några gånger, och då och då har pingstvännerna hämtat upp tiggarna för att låta dem duscha i deras hem. Men det är de två tälten på grusplanen mellan Kilenvägen och Söderleden som är gruppens bas. Efter några dagars regnande är allting blött, berättar paret Tudor. Ett par nätter har temperaturen varit under nollstrecket.
– Jag mår inte bra. Jag är kall och trött. Jag saknar barnen där hemma. Vi har hört att de är sjuka, så det ska bli skönt att komma hem till dem, säger Nicolae Tudor.
Elena och Nicolae Tudor lyckades få ihop 1 000 kronor vardera under de två månaderna i Sverige. De har handlat mat för en del, men reste tillbaka till Rumänien med 1 600 kronor till de fem barnen. Hade inte Pingstkyrkan betalat returbiljetten, som kostar nästan 1 500 kronor per person, hade de behövt stanna i Sverige betydligt längre.
De reste med buss från Södertälje Syd till Bukarest tidigt i lördags morse, tillsammans med 55-åriga Aurelia Marin. Hon är mamma till Valentina Marin, 33 år, en av de fem som tackade nej till Pingstkyrkans erbjudande. Hon behöver få ihop pengar för att hennes 14-årige son ska kunna opereras. Sonen har dålig tandhälsa. Det är ett vanligt problem i Rumänien, intygar pastor Fredrik Olsson.
– Ett hål i en tand kan leda till döden, säger han.
Valentina Marin berättar att det var just det som hände hennes man. Den 1 november var det sex år sedan han dog av en infektion, som en följd av en dålig tand. Det är inte bara dåliga tänder som sätter ner det allmänna hälsotillståndet i Rumänien. Fredrik Olssons uppfattning är att de flesta dras med en sjukdom eller åkomma som de skulle behöva läkarvård för, men pengarna saknas. Valentina Marin själv plågas av kroniska smärtor i ett ben.
– Det gör så ont att jag inte kan jobba. Jag har inga pengar att köpa medicin för. Jag har inget hus, vi bor hos min mamma och pappa med elva andra, berättar hon medan tårarna rinner.
Tiggandet drar inte in några stora pengar, i svenska mått mätt. Det brukar bli mellan 20 och 50 kronor i pappersmuggen på en dag, rekordet är 65 kronor. En del Strängnäsbor har skänkt mat och dryck i stället för pengar, berättar Valentina Marin och visar en inplastad fralla med ost och grönsaker i hennes skrynkliga kasse.
Hon brukar sitta framför entrén till Ica och Systembolaget. Hon häller ut fredagsförmiddagens förtjänst från pappersmuggen – en femkrona och sju enkronor ligger i hennes hand. Hennes förhoppning är ha fått ihop tillräckligt med pengar för att kunna resa hem inom några veckor.