– Men hon är en krigare, säger matte Mimmi Maxe när tidningen kommer på besök.
I torsdags kväll var räddningstjänsten på väg ut till Björktorp norr om Sanda för att bistå Jonas Andersson-Maxe som försökte få ut hunden från ett gryt där Zelda utkämpat en blodig kamp med en grävling.
– Jag behövde dock aldrig deras hjälp, till slut fick tag på henne, berättar Jonas Andersson-Maxe.
Men om vi ska ta det från början.
En av döttrarna i huset glömde att stänga ytterdörren vid fyra-tiden i torsdags eftermiddag varpå Zelda smet ut på den skogsnära tomten.
– Hon tar alla chanser hon får. Zelda är en renodlad jakhund, poängterar Mimmi Maxe.
Annars brukar familjen få stopp på hunden innan den hinner lämna tomten.
Men så inte denna gång.
– Jonas var på väg hem och jag ringde honom. Det var oroväckande att Telda inte hördes, berättar Mimmi Maxe.
Men plötsligt fick hon höra ett svagt ljud från skogen ett 100-tal meter bort.
– Jag kände igen skallet, även om det lät avlägset.
Hon lät barnen stanna i huset och lyckades lokalisera stenröset varifrån skallen hördes. Det ligger på Telefonvägen.
Maken Jonas anslöt också.
Han fick låna ett spett och ett vajerspel av grannen på vars tomt grytet ligger.
Men att bända upp stenbumlingarna och få loss Telda visade sig vara en problematisk uppgift.
– Hon har jagat en grävling och förmodligen tagit liv av den, säger Jonas Andersson-Maxe.
– Men vi såg aldrig till det djuret, tillägger han.
Det var alltså nästan omöjligt att få upp Zelda från underjorden.
– Hon kanske inte ville ta sig ut därifrån utan föredrog att bevaka sitt byte. Det är ju dessutom lättare att komma in i än ut ur ett gryt, funderar Mimmi Maxe.
Vid 20-tiden lyckades dock husse till sist få grepp om sin jakthund.
Zelda var då inte i bästa skick utan smutsig och med sticksår i ansiktet.
– Vi duschade henne hemma. Men eftersom det rann ur såren och hon andades ansträngt ringde vi Strömsholms djursjukhus.
Dit fick Jonas Andersson-Maxe åka akut sent på kvällen.
Vid 02-tiden i fredags morse var han hemma igen.
Men utan Zelda.
Henne fick han hämta först framåt kvällen samma dag.
– Något stygn har hon fått plus att nosen är renrakad. Annars handla det om antibiotika och flytande smärtlindring. Zelda är fortfarande medtagen.
Den lilla jakthunden hälsar ändå intresserat på mig.
Om några veckor är hon säkert redo att ge sig ut på jakt.
Organiserad jakt alltså, under ledning av sin husse.
– Vi måste bli stenhårda i fortsättningen, varnar Mimmi Maxe.
Hur kändes det för dig under de där timmarna hon först var försvunnen, sedan fast nere i grytet?
– Jag var jätteorolig. Att jag kunde höra henne på så långt avstånd är ett mirakel!