Det var Nynäshamnsposten som var först med att berätta om dykaren från Strängnäs som återfunnits.
Paula Faulbaum förliste 1941 och har under de senaste decennierna varit ett populärt besöksmål för dykare. Det arrangeras dykturer dit regelbundet.
I början av maj var den rutinerade sportdykaren William Hemberg där tillsammans med en grupp. På en bild hade han sett att det låg en livbåt intill den stora båten, och den ville han gärna titta närmare på.
– Jag hade sett att det var som en ficka in under båten, och jag tänkte att det kanske kunde finnas något intressant där, säger William Hemberg.
Under det andra dyket simmade han och en kompis dit för att fota och titta in i skrevan.
– Då såg jag ett par fenor som stack fram. Först tänkte jag att det var ett makabert skämt. I Vagnhäradsbrottet ligger en skyltdocka som någon lagt dit för att det skulle vara kul. Men sedan förstod jag att det var en riktig dykare, säger William Hemberg.
Han blev rädd och trodde först att det var någon ur gruppen som han dykte med. Men sedan såg han att utrustningen var av äldre snitt.
– Det har hänt mycket sedan 1995. Det syntes på dräkten att den hade legat där länge.
När han kom till den insikten blev han lugn. Efter många år av undervattensäventyr, somliga väldigt dramatiska, var en död kropp inte tillräckligt för att få honom ur balans.
– Jag har dykt på många gamla vrak från bland annat andra värdskriget, då händer det att jag stöter på gamla skelettdelar. Men det är klart att det är skillnad på det och att se en människokropp, säger William Hemberg.
Kompisen som var med tog mer illa vid sig av att hitta en död dykare. De vände upp på en gång, och medan kaptenen på båten larmade polisen satte de sig och pratade ut om det som hade hänt. William Hemberg är av inställningen att det inte var något dramatiskt. Han tror att den döda Strängnäsbon har fått vila i frid, ostörd i sin ficka sedan den dramatiska decemberdagen för snart 21 år sedan.
Det har blivit flera dyk för William Hemberg sedan dess, bland annat en gång till på samma plats. Men även om livet går vidare kommer han inte att glömma vad han har varit med om.
– Jag har blivit engagerad i den här historien nu, och jag har hört att de anhöriga har blivit tacksamma att de fick en kropp att begrava. När man tänker efter är det ganska osannolikt att han hittades. Han var borträknad, och så hittar vi honom efter mer än 20 år.