Vad Àr Nagorno-Karabach?
Ett bergsomrĂ„de i Kaukasien som formellt tillhör Azerbajdzjan, men som i praktiken Ă€r en utbrytarregion under Armeniens vingar, med i huvudsak armenisk befolkning. Den sjĂ€lvstyrande lilla bergsenklaven omges helt av Azerbajdzjan och har upp emot 150 000 invĂ„nare. Den största staden heter Stepanakert (ett armeniskt namn frĂ„n Sovjettiden â Azerbajdzjan kallar staden Chankendi).
Varför Àr det strider om omrÄdet?
Konflikten har stora nationalistiska förtecken och bĂ€gge lĂ€nderna gör historiska ansprĂ„k pĂ„ det. Azerbajdzjan anser principiellt att Nagorno-Karabach Ă€r ett ockuperat omrĂ„de som tillhör Azerbajdzjan â vilket det ocksĂ„ formellt gör. Armenien vill att omrĂ„det blir armeniskt eller Ă„tminstone stĂ„r under armeniskt inflytande, och vill ta den armeniska befolkningen i försvar. Karabacherna som styr hoppas frĂ€mst pĂ„ sjĂ€lvstĂ€ndighet och att deras sjĂ€lvutropade statsbildning â republiken Artsach â erkĂ€nns av nĂ„gon.
Varför Àr ingen nöjd med grÀnsdragningen?
Det var Sovjetledaren Josef Stalin som pÄ 1920-talet splittrade omrÄdet med administrativa och kontroversiella grÀnsdragningar: Nagorno-Karabach blev en del av den sovjetiska delrepubliken Azerbajdzjan precis som Nachitjevan, som Àn i dag Àr en stor azerisk enklav som omges av Armenien.
Historiskt har omrÄdet i stort stÄtt under olika stormakters kontroll. Det erövrades av kejsardömet Ryssland Är 1813 och redan inom de ryska grÀnserna började det skava mellan kristna armenier och muslimska azerier. Vid den ryska revolutionen blev bÀgge lÀnderna sjÀlvstÀndiga för en tid och började strida om var grÀnserna skulle dras, innan de bÀgge kom att tas upp i Sovjetunionen.
NĂ€r Sovjetunionen föll samman i början av 1990-talet och lĂ€nderna blev sjĂ€lvstĂ€ndiga pĂ„ nytt drogs de in i ett regelrĂ€tt krig. Omkring 30 000 mĂ€nniskor, varav en majoritet azerier, dödades och hundratusentals armenier och azerier drevs pĂ„ flykt Ă„t olika hĂ„ll. En vapenvila ingicks och man pĂ„började fredsförhandlingar â som Ă€nnu inte resulterat i nĂ„got avtal.
Varför blossar striderna upp nu?
De senaste veckornas strider Àr de blodigaste sedan 1994. De inleddes i juli och tog rejÀl fart i september. LÀnderna anklagar varandra för att ha börjat och deras ledare vÀxlar ödesmÀttade ord om att situationen ska avgöras.
Azerbajdzjans president Ilham Aliyev har sagt att landet mÄste ta saken i egna hÀnder efter mÄnga Är av misslyckad diplomati.
ââDet Ă€r en stor skillnad jĂ€mfört med 90-talet, att lĂ€nderna nu Ă€r rustade till tĂ€nderna. En eskalation av konflikten i dag skulle fĂ„ mycket förödande konsekvenser, har Jakob Hedenskog, sĂ€kerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), tidigare sagt till TT.
I bakgrunden stÄr Ryssland och Turkiet. Ryssland har en militÀr pakt med Armenien och en militÀrbas i landet, men nÀr ocksÄ relationer till Azerbajdzjan och söker en viktig medlarroll i Kaukasus. Turkiet ser azerierna som ett turkiskt brödrafolk och utlovar fullt stöd. Det finns ocksÄ uppgifter om att den turkiska militÀren skickat rebeller frÄn Syrien till konflikten för att bistÄ azerierna.
Iran, som grÀnsar till omrÄdet i söder, har ocksÄ intressen att försvara i en regional konflikt.
Vart Àr situationen pÄ vÀg?
Ingen av de omgivande stormakterna lÀr vara intresserade av att konflikten vÀxer till ett storkrig, som Jakob Hedenskog vid FOI bedömde det i en TT-intervju i slutet av september.
Han ser det som möjligt att Ryssland och Turkiet försöker samarbeta kring konfliktlösningen pÄ samma vis som de gjort i Syrien, dÀr de stÄr pÄ varsin sida men förhÄller sig till varandra utifrÄn en gemensam plattform.
Ăven i konflikten i Libyen stĂ„r Turkiet och Ryssland pĂ„ varsin sida och förhĂ„ller sig till varandra, vid sidan av vĂ€stmakters inflytande.
USA, Frankrike och Ryssland försöker ocksÄ medla genom den sÄ kallade Minskgruppen inom Organisationen för sÀkerhet och samarbete i Europa (OSSE), dÀr Armenien och Azerbajdzjan visar varierande intresse för att delta under brinnande strider.