Missförståndet om mångkulturen

När många pratar om mångkultur tänker de på tillgången på matupplevelser. Men i verkligheten är det bara en liten del av mångkulturen. Det menar skribenten som replikerar på en ledare.

När många pratar om mångkultur tänker de på tillgången på matupplevelser. Men i verkligheten är det bara en liten del av mångkulturen. Det menar skribenten som replikerar på en ledare.

Foto: Frida Glenning Ströberg

Replik2023-06-02 17:06
Det här är en replik. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den senaste partiledardebatten och efterföljande skrivelser har visat att det finns en stor okunnighet om vad mångkultur är och vad det innebär. För 30 år sedan var det allmän kunskap.

Det vanligaste svarat man får är tillgång till olika maträtter, färgglada kläder och människor med olika erfarenheter och olika hudfärg. Även om det är en del av mångkulturen, så är det en liten och ganska obetydlig del. Värderingar är olika i olika kulturer. Det är där mångkulturen stöter på problem.

Hur löser man när en kultur anser det barbariskt att slå sin fru och den andra anser att det är barbariskt att göra det? Hur löser man det när en kultur anser att homosexuella ska få gifta sig och den andra anser att homosexualitet ska vara olagligt? Detta visar att en kultur måste backa och acceptera den andras regler. Kulturen som är tvungen att backa kommer inte att ändra sin åsikt och kommer därför att vara missnöjd. Alla problem är inte så extrema, men de visar att desto större kulturella skillnader desto större kommer missnöjet att vara.

Mångkulturella stater som Jugoslavien, Österrike-Ungern, Ottomanska riket och Sovjet hade alla stora etniska konflikter och är nu flera mindre stater. Detta trots att de olika etniska grupperna var mer eller mindre geografiskt separerade. Olika religioner är nästan en garanti på att det kommer gå dåligt.

Mångkulturella samhällen har högre kriminalitet, mer rasism, och folk misstror varandra mer även inom sina egna grupper. Vad detta beror på är vetenskapen osäker på. Bristen på tillit gör att den ekonomiska tillväxten kommer att vara svagare i mångkulturella samhällen.

Integrering går om det är en liknande kultur, som finländarna. De har integrerat sig väl i Sverige och deras barn har börjat förlora det finska språket och gifter sig med den lokala befolkningen. Annat sätt är om invandrarna är få, som Vallonerna. Stora grupper av folk med avvikande kultur integrerar sig aldrig, de skapar enklaver, för de vill leva med likasinnade. 

Detta betyder inte att någon kultur är bättre än en annan. Det betyder att mångkultur är dömt att misslyckas och kommer på lång sikt skapa enorma kostnader för ett land. 

Länder med en homogen kultur fungerar mycket bättre. Inte vad folk vill höra, men sanningen är inte alltid så som man vill att den ska vara.

Niklas Molén
Politiskt övergiven/oberoende

_________________________________

Svar direkt

Vilken vetenskap Niklas Molén lutar sig mot är mycket oklart. För något särskilt stöd för tesen att mångfald är skadligt för tillit och välfärd finns inte i den moderna forskning jag har tagit del av.

I SOM-antalogin "Regntunga skyar" från 2020 undersöker forskarna Sören Holmberg och Bo Rothstein i ett kapitel huruvida mångkultur i Sverige minskar den sociala tilliten. De använder sig av data över utrikesfödda i samtliga kommuner och svar från över 100 000 personer från mer än tjugo års nationella SOM-undersökningar. Svaret? Ett rungande nej.

Liknande slutsats dras i boken "Trust beyond border" av statsvetaren Markus M. L. Crepaz från 2008. Invandring och kulturell mångfald eroderar inte välfärdsstaten. Snarare, konstaterar Crepaz, är det motståndarna till invandring och mångkultur som undergräver tilliten och i förlängningen välfärden.

Tänka sig.

Niklas Otto Olsson är politisk redaktör på Katrineholms-Kuriren (ob lib)