Som ordförande i barn-och utbildningsnämnden i Strängnäs vill jag klargöra att nämnden delar Emma Wanges åsikt om att Strängnäs elever behöver bättre förutsättningar att klara skolan. 

Nämnden har tagit till sig av, och delar, den kritik som Kommunrevisionen framfört och den kritik som framkommit i Skolinspektionens granskningar och arbetar aktivt för att komma till rätta med dem. De grundskolor som varit föremål för granskning har efter åtgärder nu fått grönt ljus från Skolinspektionen. 

Nämnden har också lagt ett särskilt uppdrag till förvaltningen att utreda och säkerställa om nuvarande resursfördelningsmodell i tillräcklig omfattning tar hänsyn till behoven. Bra att känna till när debatten går het är att modellen för resursfördelning beslutas av Kommunfullmäktige och inte av nämnden. Nämndens ansvar är att fördela resurserna utifrån av kommunfullmäktige beslutad ram.

Ledarskribenten efterlyser konkreta besked om vad som gjorts. Förutom ovanstående förändringar så har ledarskapet stärkts på flera nivåer. Ny grundskolechef tillträdde i september 2023, ny skolledning på flera av våra grundskolor, en tf utbildningschef tillträdde i april 2024 och den 30 september tillträder Teddy Söderberg som ny utbildningschef.

Styrning och ledning: Under våren 2024 avslutade Skolverket sin särskilda insats, Samverkan bästa skola, där sista steget riktade sig till huvudmannen med syfte att säkerställa ett ändamålsenligt systematiskt kvalitetsarbete inom grundskolan samt en utvecklad redovisning och analys för styrning och ledning. Samt vikten av kommunikation och ett förtroendefullt samarbetsklimat genom hela styrkedjan. Eftersom det arbetet inte hann slutföras före årsskiftet 2023 finns anmärkningen kvar i Kommunrevisionens årsrapport för 2023. 

På nämndens möte i maj 2024 informerade Jens Persson, ordförande i Kommunrevisionen, nämnden om att revisionen nu har ”grävt ner stridsyxan” och anser att de åtgärder som nämnden vidtagit och vidtar är i enlighet med det som revisionen efterfrågat.

För att kunna lösa problem behöver man vara överens om problembilden och man behöver vilja vara med och ta ansvar. Det gäller alla länkar i styrkedjan. Därför blir jag och andra förvånade när ledamöter som deltar i nämndens utvecklingsarbete, instämmer i problembilden, uttrycker nöjdhet över de åtgärder som vidtagits men sedan går ut i media och för en helt annan debatt.

Till verksamheterna är budskapet glasklart, nämnden vill se resultat! Fler elever ska klara skolan med goda resultat och vilja fortsätta lära genom livet.
 

Catharina St Cyr
Ordförande för barn-och utbildningsnämnden i Strängnäs

________________________________
Svar direkt

Repliken från St Cyr berör endast delvis de problem som tas upp i ledaren. Den tar dock upp andra dilemman för kommunen som inte nämndes i texten, som kritiken från Skolinspektionen. 

Det intressanta är dock än en gång de frågor som inte får några svar. Som varför varje åtgärd tar sådan tid. 

Hur kunde barn-och utbildningsnämnden exempelvis låta skolutvecklingsprogrammet pågå i sju år mellan 2016 och 2023 samtidigt som resultaten i skolan fortsatte att sjunka? Varför ingrep inte nämnden och ställde tuffa krav på konkreta resultat? 

Och när programmet bevisligen inte fick någon effekt på skolresultaten och inte så mycket på något annat, varför valde man då att låta förvaltningen ta fram ett nytt program: Skolutvecklingsprogrammet 2030. Vad har barn- och utbildningsnämnden gjort för att säkerställa att det inte blir sju nya förspillda år?

En annan fråga som inte besvaras är hur barn-och utbildningsnämnden kunde bortse från kommunrevisorernas första påpekande 2021: att nämnden inte fullt ut säkerställt sitt ändamålsenliga systematiska kvalitetsarbete rörande stödinsatser till elever? Om arbetet nu påbörjats är det bra. Men varför har det tagit tre år att komma igång med det, när kritiken redan 2021 var svidande?

St Cyr skriver att politikerna behöver "vara överens om problembilden". Men hur kan man ense om en problembild, när man inte ens har tagit reda på vad man har för problem? 

Hur kan man ta ansvar för ett problem man inte ens definierat? Och hur kan nämnden kräva bättring av verksamheterna, när man dels inte vet vad det är de behöver göra eller ens om de har tillräckliga resurser för att vända utvecklingen? 

År har gått utan att eleverna fått det stöd och hjälp de behöver för att klara skolan, varken i ettan, femman eller åttan. Det kan inte betraktas som något annat än ett svek från ansvariga politiker och tjänstemän.

Emma Wange
Politisk redaktör