Gyllene konfetti glittrar mot den klarblå himlen redan utanför campus, inför årets utspring från anrika Thomasgymnasiet.
Framför huvudentrén finns ett hav av anhöriga och studentskyltar som glatt viftar upp mot skolbyggnadens fönster, där avgångseleverna sjunger sånger och drar hejarramsor med allt hesare röster.
Och så är det äntligen dags. Fem avgångsklasser rusar ut, en och en, och mottar de anhörigas jubel och applåder. Musiken dånar, konfettibomber smäller och närmare 90 elever skrattar, dansar och kramas om vartannat.
Utspringets kanske allra största fanclub har Naya Jomaa. Över 30 personer, i matchande t-shirts med ett porträtt av en ung Naya på, har kommit för att gratulera henne till avslutat tekniskt program.
– Det är mina släktingar från Stockholm och så min familj som bor här i Strängnäs, förklarar en glad och rörd avgångselev mellan alla kramar och gruppbilder.
Naya Jomaa säger att studietiden varit tuff, men hon är full av beröm till lärarna som hon säger har gett henne all den hjälp hon behövt för att klara det.
– Jag kommer aldrig i hela mitt liv att glömma den här dagen. En så underbar dag!
Närmast efter utspringet väntar henne en mottagning med den stora släkten – och i höst fortsätter studierna; planen är arkitekturprogrammet i Göteborg.
Folkhavet börjar upplösas och konfettin blåser omkring på det gamla kasernområdet, när avgångseleverna samlar ihop sig för att delta i studentmarschen ner mot stan.
Marschen leds av Kulturskolans musikorkester och två fanbärare, ner mot Roggeplan och pyntade lastbilsflak, som ska ta de nyutexaminerade eleverna åtskilliga ärevarv runt stan.
Oscar Björklund och Madeleine Bardland, som just gått ut ekonomi-/samhällsvetenskapsprogrammet, ska strax ansluta.
Efter firandet kommer klasskompisarnas vägar att skiljas åt. Madeleine har fått fast jobb som receptionsansvarig på ett gym i Strängnäs och Oscar ska göra värnplikten.
– Jag ska till Boden i elva månader. Jag är kallad som pionjärsoldat, så jag ska röja minor och annat. Jag åker nästa söndag, den 24 juni.
Hur har Thomastiden varit?
– Många upp- och nedgångar. Jag har lagt en del på hög så jag fick lite stryk på slutet, men jag kämpade på och klarade det. Om jag är nöjd? Jag är skitnöjd – jag står ju här! säger Oscar Björklund och ler brett.
Och så grädden på moset – fredagskvällens firande.
– Ja, nu är det flakdags. Fest. Familj, konstaterar Oscar innan han och Madeleine blir två av de allra sista avgångseleverna att lämna Campus Strängnäs för i år.