"Hon tycker varje skyttepass är en fest"

Det är tydligt att Stina Nilssons intåg i skidskyttelandslaget har blivit en injektion för hela truppen.

Framför allt har hennes glädje till skyttet smittat av sig på de mer rutinerade.

– Det är kul att se hur motiverad hon är! Sen har hon ju en hög nivå vad gäller åkningen, det är bra att få en till att sparra mot, säger OS-guldmedaljören Hanna Öberg.

– Hon är superpeppad på alla moment medan man själv känner lite att ”det här har jag gjort tusen gånger förr”. Men man dras med i hennes tänk, det kommer bli en stor tillgång för oss, berättar Mona Brorsson.

"En fest"

Sebastian Samuelsson är inne på samma spår.

– Vi andra som skjutit i så många år, den första förälskelsen har lagt sig för oss. Hon tycker fortfarande att varje skyttepass är en fest, det är inspirerade att ta del av den energin. Sen är hon en duktig skytt också.

Hur duktig? Ja, det får vi se när och om tävlingssäsongen startar.

– Ni kommer inte få några träffprocent av mig, bara så ni vet. I längdlandslaget hade vi alltid hemliga resultat i testloppen och jag kommer aldrig delge några resultat från min vall, säger Stina Nilsson och skrattar.

Känner ingen press

Tanken är att debutera internationellt den 26 november i IBU-cupen i Idre. Men någon press känner hon inte att lyckas i sin nya sport där hon snabbt blivit den stora profilen.

– Det går bra så länge man har distans till det. I min värld finns det inga förväntningar och då känner jag inte press heller.

Hon byter också från ett skidlandslag som haft mycket turbulens till ett skidskyttelandslag som utåt alltid utstrålar sammanhållning och god stämning.

– Det har känts jättebra. Det har i och för sig bara gått en vecka, så vi hinner säkert tröttna på varandra också. Men just nu känns det bara kul och alla är väldigt välkomnande.

Skillnaden är stor, enligt stjärnan själv.

– Det blir en stor kontrast eftersom allt är nytt för mig, jag har en helt annan roll här och allt är en helt annan konstellation.

Även om det är på skjutvallen de stora framstegen görs och där hon kan få flest tips och tricks från landslagskompisarna har hon även snappat upp en del i åkningen.

– Det är jag som behöver längdtips här har jag insett. Man tänker inte på att man åker med en bössa. Det är ganska svårt att gå från att vara helt fri till att åka med gevär. Så jag har minst lika mycket att lära mig av övriga som de av mig.

Men nåt lopp utan bössa kan det nog också bli i vintern.

– Det är för att jag har lojalitet mot min längdklubb. Så finns det nån lucka i min planering åker jag gärna en stafettsträcka för klubben, men det finns ingen annan tanke att köra några längdtävlingar.