Målvaktstalangen Brannemo, 17, och hennes kompisar kunde inte tro sina ögon när landslagsikonen Hedvig Lindahl var på plats under ett träningspass – som tänkbart nyförvärv.
– Jag blev ju väldigt chockad när jag kom och när jag såg henne första gången var det lite nervöst kanske men det lägger sig. Nu är det mera roligt och hon är schyst att hänga med, säger Tuva som under lördagens match hemma mot Bollstanäs fick "ta hand om" Hedvig.
Under den första halvleken värmde de upp tillsammans på långsidan och i pausen var det Brannemo som sköt skott mot legendaren som har haft en blågul karriär som varat längre än vad Brannemo levt.
– Det är jättekul och väldigt roligt att få möjligheten att träna med någon som är så erfaren och som spelat fotboll så länge och åstadkommit så mycket, säger Tuva.
Har du haft henne som idol?
– Jo men det är klart att man haft det. Hon har ju stått i damlandslaget hela tiden och jag har följt dom väldigt mycket.
När Hedvig gjorde entré på planen efter drygt en timmes spel började hon direkt snacka och hjälpa sina nya lagkompisar.
"De kanske tycker jag är skitstörig som håller på att ge dem en massa information", sa hon till tidningen efteråt.
Men så har det inte tagits emot.
Stina Niklason, som kom in på slutet, tycker det är jättebra och Astrid Larsson, som spelade på den för henne ganska ovana högerbackspositionen, är också positiv.
– Hon är ju en oerhörd tillgång, både utanför planen och på planen. Det märker man. Hon är van och har en oerhörd rutin. Jag tror absolut att hon kan komma att bli superviktig genom att bland annat hjälpa till med mycket kommunikation på planen, säger Larsson om Lindahl.
Så du tycker inte hon är störig?
– Nej (skratt). Det uppskattar man ju. Kanske speciellt jag som inte är jättevan vid högerbacken. Kommunikation är alltid viktigt och hon kommer in i dag och är väldigt kommunikativ. Det är en superbra tillgång.
Lindahl själv svarar på frågan vad hon tror det betyder för andra spelare när det kommer in en person med så mycket rutin som hon har.
– Det är såklart att det blir en förebild på det sättet att man kan ha en lång och hållbar karriär. Sen hoppas jag, som du är inne på, att jag lärt mig en hel del. Nu spelar jag med engelsktalande och med spansktalande och skulle kunna ge dem instruktioner på rätt språk. När jag pratar med Paige (McAllister) kanske jag säger "left shoulder" för det vet jag att de säger i Storbritannien. Det känns skönt att hämta metoder som jag fått med mig och kunna applicera det här. Förhoppningsvis hjälper det laget.