Att världseliten i friidrott skulle vallfärda till Eskilstuna idag känns en smula otroligt. Annat var det under mitten av 1900-talet då flera av sportens stora namn gästade staden och Tunavallsspelen.
De första spelen anordnades strax efter OS i London 1948 och två år senare var det så dags för historieskrivning.
– Det inte många vet är att det faktiskt anordnades tre Tunavallsspel den sommaren. Men ett av dem regnade nästan bort, så jag kan förstå att folk kanske har glömt bort den. Då beslutades att et skulle anordnas en tredje tävling. Men det var såklart det första (22 augusti) som hänger kvar allra starkast i minnet, säger 83-årige Eskilstunabon Bengt Dagermark, som såg tävlingarna på plats.
1950 var Bengt 13 år och en av de drygt 7000 åskådarna som tagit sig till Tunavallen den där dagen den 22 augusti. Med stora ögon såg han på när världsstjärnorna äntrade vallens omtalade löparbanor.
– Det var fantastiskt att få se dem på så nära håll. En av de stora anledningarna till att de kom hit var att löparbanan på Tunavallen höll riktigt hög klass och var lite extra lång (427 meter). Vaktmästaren Filip Person gjorde alltid ett bra jobb med att hålla allting i trim.
Att världsstjärnor som Jim Fuchs (kula) och George Rhoden (löpning) befann sig i Eskilstuna var inget som undgick de unga autografjägarna i stan.
– Jag minns hur jag och en rad andra ungdomar stod utanför stadshotellet med mitt autografblock i högsta hugg för att få en signatur av de största, minns Bengt.
Biljetten till friidrottsfesten 1950 kostade låg runt en krona. Något som en 13-årig grabb i regel inte gick runt med på fickan. Istället fick Bengt och hans kamrater hitta på andra lösningar för att ta sig in på Tunavallen.
– Jag minns att vi stod utanför och väntade. När det kom en bekant som skulle gå in så sprang vi fram och frågade snällt om vi kunde få gå med. I kassan frågade den bekanta sedan om han "kunde få ta med sig grabben in", vilket nästan alltid fungerade.
När tävlingarna sedan drog igång var det ett självklart fokus på de stora amerikanska favoriterna.
– Jag sa till min kompis bredvid på läktaren: "Jag ger mig tusan på att Jim Fuchs slår världsrekord idag". Han hade slagit rekord i princip varje tävling han hade ställt up i. Men då vände sig en dam om framför mig och sa: "Det där kan vi slå vad fem kronor om". Men tyvärr så backade jag ur det vadet, där hade jag kunnat gjort mig en hacka...
George Rhoden var först ut med sina 400 meter. Med två sekunders marginal till tvåan Cherman Miller sprang Rhoden in på 45,8, en tiondel under det då gällande världsrekordet.
Strax därefter var det dags för kulstötningen. I sin första stöt slog Jim Fuchs till med 17,81, endast nio centimeter under sitt egna världsrekord som han slagit i Visby två dagar innan. Men i den andra omgången skickade han iväg kulan 17,95 och där med var dagens andra världsrekord slaget, inom loppet av 15 minuter.
– Det var fantastiskt att beskåda dessa rekord på plats och jag satt och skrev ner alltihop i mitt program.
Hur påverkade den dagen dig?
– Mitt friidrottsintresse tog fart ordentligt efter den kvällen och jag blev sedan aktiv inom både IFK Eskilstuna och Ärla IF.
Noterbart är att även under Tunavallsspelen 1953 slogs ytterligare ett världsrekord, då genom Mel Whitfield på 1000 meter.