Efter ett succéartat 2018 har gymnastikåret 2019 varit aningen tyngre för Eskilstunas världsstjärna Jonna Adlerteg.
– Jämfört med i fjol har det varit lite mer berg- och dalbana i år. Jag inledde med en världscup som inte gick något vidare, efter det kvalade jag in till EM-final som etta och satte personbästa. I den finalen blev det sedan en femteplats, vilket var en liten besvikelse med tanke på kvalet, säger Jonna till Eskilstuna-Kurirens Sportpodd.
Under sommaren har hon framför allt jobbat hårt med att komma tillbaka till mångkampen, en disciplin hon inte har ägnat sig åt sedan 2015 då korsbandet gick sönder för 24-åringen.
– Det har varit väldigt tufft att försöka hitta tillbaka dit. Dels att komma ihåg hur en utförde vissa grenar på bästa sätt men också ta det försiktigt och känna efter för att knät skulle hålla. Det var många gånger jag tänkte; är det verkligen värt allt slit för mångkampen, det var stundtals väldigt påfrestande. Men såhär i efter hand är jag glad att jag gjorde det.
Ja, för under VM i Stuttgart i börja av oktober var det just i mångkampen som Jonna fixade OS-kvalgränsen.
– Det var otroligt skönt, framför allt kände jag att det verkligen var värt alla de träningstimmar jag lade ner. Den tävlingen, tillsammans med EM-kvalet, ser jag som årets höjdpunkter.
Årets sämsta och framför allt blodigaste minne hämtar hon däremot från en tävling i Azerbajdzjans huvudstad Baku.
– Det var i finalen och media var där med en massa kameror överallt. Jag skulle köra barr och i min första övning kom jag för nära barren och slog i min näsa ganska hårt. Men jag tappade aldrig greppet utan fortsatte köra. Jag kände att det gjorde ordentligt ont men körde bara på. Efter ett tag så såg jag hur det började droppa blod ner på marken och när jag landade så visste jag att kamerorna skulle zooma in på mitt ansikte. Jag hade ingen aning om hur illa det såg ut, om jag hade blod överallt eller om näsan ens satt kvar. Jag försökte bara dölja mitt ansikte så mycket jag kunde. Som tur var kom aldrig kameran så pass nära så det gick att se mig tydligt, vilket var skönt, säger Jonna och skrattar.
24-åringens hemmaklubb Eskilstuna GF har under de senaste åren blivit en väldigt attraktiv klubb för många unga gymnaster på väg uppåt i karriären och flera talanger har anslutit utifrån.
Varför har Eskilstuna blivit en sådan bas för unga gymnaster?
– Det beror helt och hållet på Helena och Sebastian Melander. Jag är visserligen partisk men de är de bästa tränarna i Sverige. Det ser ju såklart gymnaster utifrån och söker sig hit av den anledningen.
Vad har de betytt för dig och din karriär?
– Allt. Jag började med gymnastik i Västerås och när jag kom hit så blev det något helt annat. Helt nya övningar och allt det jag hade lärt mig fick vi göra om från början, teknik och allt möjligt. De har hjälpt mig jättemycket.
Nästa sommar går OS i Tokyo av stapeln. Men trots klarad OS-kvalgräns får Jonna vänta flera månader på ett besked om hon får åka eller inte.
– Det är upp till SOK (Svenska olympiska kommittén) nu. Deras kriterie är att bara skicka OS-deltagare som har medaljchans eller en topp åttaplacering. Vi ska ha en utvärdering i vår och se hur jag ligger till.
En längre version av intervjun med Jonna kan du lyssna på i avsnittet om henne i Eskilstuna-Kurirens Sportpodd som släpps i nästa vecka.