Martin Nilsson var den ettrige försvararen som fick mängder av motståndare att ligga sömnlösa på nätterna. Fansen njöt av de stenhårda duellerna och inställningen som aldrig sviktade.
När Guif tog sig till SM-finalen i Globen 2009 hade Nilsson en nyckelroll i en av de allra bästa upplagorna som klubben fått fram.
– Vi hade ett härligt gäng, vi var en bra grupp och hade roligt hela säsongen. Det var bra go i laget, tufft på träningarna och bra inställning. Det var mycket talang, mycket boll och många vinnarskallar, mig och Jansson inräknade. Det var "Zacke", Tholin, "Blanken" ... vi hade en bra mix. Det är ofta den som behövs för att lyckas och att man har tydliga roller, säger Nilsson.
– Det är längesedan men det var fina tider.
Vilket är ditt starkaste minne från tiden i Guif?
– Vissa matcher minns man mer än andra ... men om vi håller oss kvar i säsongen 2008/2009 är det såklart finalen. Matchen var ganska jämn och om jag inte kommer ihåg fel ledde vi en bit in i andra halvlek. Sedan var det några situationer vi fick emot oss, någon billig utvisning och ett stegfel i en kontring. Vi hämtade oss aldrig efter det, i stället för att rycka med några bollar fick vi en två i baken, säger Martin.
– Men semifinalserien mot Sävehof var något alldeles extra. Där hade vi några riktiga bataljer. Vi slog dem i femte avgörande i Partillebohallen inför alla som åkt ner från Eskilstuna. Efter matchen ställde supportrarna upp i två led när vi skulle gå ut till spelarbussen och bildade en allé för att hylla oss. Det var härligt! Sedan var det riktigt bra tryck på hemmamatcherna i Sporthallen. Sävehof, som vunnit serien det året också, var alltid tuffa att möta.
Har du kontakt med någon från finallaget?
– Jag snackar med Jimmy Jansson nån gång ibland.
Martin kommer även ihåg duellerna med legendaren Staffan Olsson som spelade i Hammarby då.
– Det blev en grej när jag och Staffan möttes och det gillade publiken. Det var lite annan energinivå på mig än honom. Men han hade ett fantastiskt spelsinne som kompenserade det.
Martin minns också att han i en match nollade seriens skyttekung och Guifs nuvarande tränare Zoran Roganovic vilket gjorde den sistnämnde rasande.
– Det uppskattade publiken också, säger Martin och skrattar.
– Men det är alltid en laginsats. Jag hade oftast Jansson bredvid mig som trea i försvaret, det var också en trygghet. Det var en taktik vi hade att ligga högt upp med en tvåa och då fick jag ta uppmärksamheten.
Martin blir tyst ett tag innan han fortsätter:
– I en duell for jag och Zoran ut genom dörren till Sporthallen, jag vet inte om den stod öppen eller om vi forcerade den, och blev liggande i korridoren.
Sa han något till dig då?
– Nej, det kommer jag inte ihåg. Vi garvade nog mest.
Martin spelade en säsong till och tog därefter plats i tränarstaben som ledde Guif till en ny SM-final 2011.
– Jag fick den fina titeln överledare (skratt) men jag höll mest på med administration och att hitta speldatum.
2011/2012 blev Nilsson damtränare för Guif ihop med Pierre Åslund och i december 2012 gick flyttlasset till västkusten.
– Jag spelade lite i division tre eller fyra med ett gäng (Ale HF), det blev två halva säsonger kan man säga.
Är du sugen på en tränarcomeback?
– Nej, sugen kan jag väl inte säga. Det kanske ändrar sig om barnen intresserar sig för handboll.
Följer du Guif nu?
– Inte särskilt mycket. När jag flyttade hit ner var jag och kollade några matcher ibland, framförallt när de mötte Sävehof. Jag har förstått att den senaste säsongen var tuff och jag tittar såklart på resultaten. När "Mois" (Johan Moberger) och "Lyset" (Peter Luksic) hade damerna tittade jag på nån match när de spelade i Kungälv.
Martin hade en grym fysik och låg ofta i täten när Guif körde löptester. När vi gör intervjun över telefon är han på väg ut för en joggingtur.
Tränar du fortfarande mycket?
– Det blir sporadiskt, jag är lite periodare. Jag masade mig runt tolv kilometer för någon vecka sedan men det gick inte snabbt om du frågar mig. Problemet med all träning om du varit på en annan nivå är att du fortfarande tror att det ska kännas som då men man får inte effekten man hoppats på. Men träning är bra och jag försöker hålla igång.
Vad sysslar du annars med?
– Jag bor i Bohus och jobbar som chef för riskkontrollfunktionerna på en bank i Göteborg.