Sebastian Bryngelsson (till vänster) skriker ut sin glädje efter finalvinsten i pojk-SM 2007.
I den makalösa pojk-SM-finalen 2007 mellan Guif och Eskil blev en 17-årig målvakt stor hjälte med flera sanslösa räddningar inför fullsatta läktare i det nu rivna "handbollstemplet" på Hamngatan.
– Det är nog mitt allra bästa minne. Det var SM, jag var ordinarie och det var vårt lag som vi spelat med sedan vi var små, säger Sebastian Bryngelsson.
Eskil, där fem av Sebastians klasskompisar lirade, hade vänt till ledning 16–12 och coachen Andreas Stockenberg valde att sätta en punktmarkering på stortalangen Mattias Zachrisson. Det såg ut att bli en grön guldfest i Sporthallen men Sebastian Bryngelsson, som även blev uttagen i mästerskapets "all star team", ville annat. Han tog skott utifrån, frilägen och kantavslut. Guif, som coachades av Leffe Flodman och Runar Svensson, vann med 25–23. Efteråt strålade Sebastian som en stjärna.
Vad hade du för framtidsdrömmar då?
– Så här i efterhand, med distans till allt, vet jag att jag valde elitidrottsgymnasiet för att bli elitspelare. Men det blev kanske för mycket under juniortiden. Med skolan och laget tränade vi tio pass i veckan inklusive matcher. Det blev en mättnad.
– Jag började spela handboll ganska sent, i elva-tolv-årsåldern om jag minns rätt. Då var jag linjeråtta under mina två första år och sedan blev jag målvakt av någon konstig anledning (skratt). Jag kollade på matcherna i Sporthallen och ville bli så bra som möjligt.
Guifs pojk-SM-vinnare 2007.
Så småningom fick Sebastian chansen i A-laget och bildade målvaktspar med Danne Johansson efter att Herdeiro Lucau försvunnit till proffslivet i Tyskland.
Inför seriepremiären hösten 2009, säsongen efter att Guif hade spelat SM-final i Globen, var Eskilstunalaget med i en turnering i Tyskland. Guif skakade världens då bästa handbollslag, Kiel med idel stjärnor, efter Bryngelssons storspel (han delade uppgiften med Janne Ekman) inför 10 000 åskådare på läktaren. Kiel vann till slut med 21–18 men efteråt hyllades den svenske målvaktskometen stort.
– Det kommer jag nog att komma ihåg hela livet. Det var en stor match att spela.
En framtid i eliten var utstakad men livet tog en helt annan väg för Sebastian.
Mitt under säsongen 2009/10 valde han att lägga av.
– Jag tröttnade väl lite på handbollen. Det var halvsvårt att hitta ett kneg vid sidan om och jag ville komma hemifrån. Det var svårt att klara sig på det juniorkontraktet som jag hade då. Fick 500 spänn per spelad match, berättar Bryngelsson.
Han hittade ett arbete som snickare och fortsatte på den banan. Det blev studier, jobb i huvudstaden, eget företag och familj. Nu, tio år efter det oväntade beslutet, är han platschef på ett byggföretag i Södertälje. En bra bit från fyllda sporthallar, publikens hyllningar och fans som vill ta autografer eller selfies.
Sebastian Bryngelsson var talangen som lämnade handbollsmålet och i stället började jobba som snickare.
Har det blivit någon handboll för dig efter att du valde att sluta?
– Jag har väl gjort några tappra försök. Jag tränade med, och gjorde någon match för, Gökstens division 3-lag och tränade med Guifs division 4-lag ett tag. Men det var för mycket "lattj" och det är nog roligare att vara utespelare på den nivån, det blir mycket anfallsspel.
– Jag har fått frågan om jag vill vara med och träna något lag men arbetet har tagit mycket tid eftersom jag jobbat en del i Stockholm.
Kan det bli en riktig comeback, du är ju fortfarande ung?
– För en målvakt är jag väl det. Jag har till och från varit jäkligt sugen på att spela men det har inte funnits något som passat in.Jag har pluggat, drivit eget i byggbranschen tidigare och har två barn. Nu har barnen blivit lite större och jag har kortare resor till jobbet så vi får väl se vad som händer och om någon hör av sig efter det här, säger Sebastian och skrattar.