Det är tidig fredagmorgon i ridhuset i Mälsäter gård utanför Eskilstuna. Kajsa rider varv efter varv på Emmely. Lösgörande volter i trav och galopp. Vanligt markarbete alltså. Det är grunden i hennes träning med hästarna. Men när hon för första gången skulle rida för landslagsryttaren Jens Fredricson - Kajsa var tio år gamma -, så blev hon besviken. Lektionen innehöll markarbete.
– Den var sååååå tråkig. Vi fick inte hoppa en enda bom. Jag var jättesur när vi åkte hem, minns hon och skrattar.
Numera är Jens mer en mentor åt henne, eftersom han flyttat verksamheten till Flyinge.
Vad gör honom så bra?
– Han har sådan fingertoppkänsla. Han behöver inte sitta upp och känna utan ser direkt vad jag ska göra. Det kan vara att jag ska ta lite mer i en tygel och lägga på lite mer med höger skänkeln och så klickar det till och det känns som om man sitter på moln.
Jag läste någonstans att du är en perfektionist?
– Ja, det stämmer, på gott och ont. Det svider i en när det inte blir riktigt som man vill. Och det är inte bara med hästarna och allt runtomkring dem utan även med skolan.
Kajsa pluggar natur på ett gymnasium i Eskilstuna. Hon valde därmed inte Strömsholm och ridlinjen eftersom ämnen hon ville studera inte fanns där.
– Men det fungerar jättebra med den skola jag går på. Jag sa att jag elitsatsade och att jag skulle behöva vara borta en del, första terminen hade jag nog 50 procents frånvaro, men jag hör ändå till de bästa i klassen.
Har det varit så självklart med hästar hela tiden?
– Ja och nej. Jag har ju fötts in i det här (mamma Lotta Björe har ridit för landslaget och är numera tv-kommentator och instruktör på Strömsholm) och jag har varit intresserad sen jag var jätteliten, men sen när man kommit upp på den nivån jag är på nu så är det inte självklart att man fortsätter. Det krävs lite arbete.
Kajsa har fått beröm för sin ridning. Det har sagts att hon rider enligt skolboken och det tackar hon sin mamma för.
– Hon har varit noga med att jag ska lära mig grundstenarna innan jag fått gått upp en klass. Ofta när jag var yngre när mina konkurrenter gick upp fick jag vara kvar och det var jobbigt. Jag var arg många gånger, men nu är jag glad att mamma tog det lugnt. Jag har fått en bra resa.
Kajsa och Emmely rider runt i åttor med tidningens reporter i mitten, mer och mer yr. Stoet har hon haft i ett och halvt år, men hon är inte så lättriden som det ser ut.
– Det är först nu hon börjar tycka om mig. Det har tagit lite tid. Hon är speciell, men hon hoppar allt man styr på.
Kajsa kvalade in med både Bienvenue T, Bambi kallad, och Emmely till Göteborg, men väljer att fokusera på Emmely och young riderklassen.
– Jag har ridit Morgondagens vinnare (för juniorer) två gånger tidigare, förra året vann jag med Holiday, säger hon som förklaring.
– Och ska man vara på högsta nivå som junior även bland svenskarna, och ta en plats i JEM, så måste man hoppa 1.45. Så för min del känns det mer utvecklande att hoppa i den klassen i Göteborg.
Men samtidigt har det gått bra med Bambi, två vunna kval i rad?
– Ja, helt fantastiskt, men det är ännu en anledning till att det kan bli svårt att vinna i Scandinavium. Vi har förbrukat turen, säger hon.
På torsdag är första kvalet till finalen och på lördag nästa. Finalen avgörs sedan för fullsatta läktare under söndagen.