Nya OS-regler för ryttarna: "Väldigt spännande"

Kittel gör sitt fjärde OS och är den i särklass mest rutinerade i det svenska laget. I Tryon 2018 var Sverige ytterst nära att ta ett VM-brons, ett år senare kom ett EM-brons i Rotterdam.

Kittel ledde laget både i USA och i Nederländerna, men han saknar den där fullträffen i ett OS, både individuellt och i lag.

TT: Höjer du ribban den här gången?

– Självklart! Det är världsklass som gäller, som vanligt, säger Kittel och skrattar.

– Nej, men Well Done har gått väldigt, väldigt bra. Man ska vara stolt över vad man gjort men också vara ödmjuk inför vad som kommer. Varje tävling är en ny upplevelse. Vi har ett taggat, bra lag. Individuellt är vi starka och som lag är vi bra.

Tänker på Bradbury

Det som spetsar till det hela i OS är att lagen bantats från fyra till tre ryttare, det gäller även i fälttävlan och hoppning. Tidigare ströks det sämsta resultatet. Nu räknas samtliga.

– Gör en ryttare i (favoriten) Tyskland bort sig – då är det laget borta. Det gäller även Sverige och alla andra länder. Det gör att sporten blir väldigt spännande. Alla måste verkligen prestera på topp. Ingenting får hända om du ska ta medalj, säger Kittel och fortsätter:

– Jag tänker alltid på skridskoåkaren från Australien. Han ligger sist, alla framför honom ramlar, han åker förbi och vinner OS-guld. Man skrattar år det, men det kan vara nära så små marginaler i dressyren. Ett felsteg kan vara skillnaden mellan medalj eller femma eller sexa eller åtta.

Skridskoåkaren Kittel refererar till är Steven Bradbury. I Salt Lake City 2002 tog han, som 18-åring, ett av tidernas mest sensationella OS-guld, i short track. Efter en diskning nådde han semifinal, väl där föll två konkurrenter i sista kurvan och australiern var i final. I den var Bradbury rejält distanserad av sina medtävlare när samtliga tre föll i slutet – och australiern skrinnade över mållinjen som vinnare.

Får gilla läget

Patrik Kittel älskar att rida inför fullsatta läktare. Han säger att det händer något i honom då, att det ger ett energipåslag.

TT: Hur ska du få fram det i Baji Koen-parken, inför ett gäng funktionärer och journalister?

– Ska man vara krass har vi tävlat utan publik de senaste två åren och vant oss. Jag hoppas innerligt och av hela mitt hjärta att vi en dag kan återgå till det normala livet där vi kan ha folk som står upp och gråter glädjetårar, allt det som vår underbara sport bjuder på.

– Men innan dess får vi vara tacksamma för att vi kan rida OS och för att vi kan göra det vi alla önskar mest: Göra vår sport.

Inget slår OS

TT: Är det rätt att arrangera de här spelen sett till alla omständigheter?

– Det är inget jag kan svara på. IOK (Internationella olympiska kommittén) och den japanska regeringen har gjort sina bedömningar och bedömt att det är säkert att genomföra.

– Jag älskar OS. Jag kommer fortfarande ihåg när vi stod i den tomma tunneln vid invigningen i Peking (2008) och de skriker "Sweden" och det är tusentals kameror som blixtrar när vi går ut. Det var stor gåshudsvarning.