Han är född i Södertälje och uppvuxen i Åkers Styckebruk. I Strängnäs har Peter Lund bott sedan 1995, och stortrivs fortfarande i sin och familjens hemkommun. För Strängnäsborna är Peter mest känd som eldsjälen i innebandyklubben, och idrottsbanan inleddes tidigt.
‒Ja, det var idrott för hela slanten redan i unga år, berättar han och ler när han beskriver de unga drömmarna.
‒Jag lirade hockey och fotboll i Åker och trodde väl jag skulle bli hockeyproffs. Men inte kom jag långt, mer än spel på lokal nivå blev det aldrig.
Hockeyn la han av med i 20-årsåldern, och det var i den vevan kompisar startade ett innebandylag och frågade om han ville vara med. Peters beslut att satsa på den nya sporten tog honom så småningom upp till den näst högsta serien där han spelade för både Hölö SK och Strängnäs IBK.
Under en period var han spelande tränare i Åker. Och idag sedan fyra år tillbaka tränar han Strängnäs A-lag. Med den äran. Laget ligger trea i Allsvenskan, med tre matcher kvar att spela i grundserien. De fyra första lagen gör sedan upp i play off i mars. Allt fokus och lite till ligger därför nu på att få kvala, och målet för Peter och laget är förstås att nästa säsong spela i Svenska Superligan.
‒Vi gick upp i Allsvenskan förra året och tanken var att vi skulle etablera oss där. Men nu när vi ligger i toppen ska vi naturligtvis göra allt vi kan för att gå upp i högsta ligan. Vi har en jättehärlig publik som syns och hörs och det vore otroligt häftigt att få bjuda dem på kvalmatcher i vår, och på superligaspel i höst.
Att innebandy blivit Sveriges största lagidrott efter fotboll tycker Peter inte är ett dugg förvånande.
‒Det är en lättillgänglig, billig sport som alla kan spela, helt oavsett. Du behöver ett par tennisdojor och en klubba.
Utöver jobbet i Stockholm och tränarsysslan får det inte plats så mycket mer i Peter Lunds liv.
‒Jag jobbar heltid, och tränaruppdraget motsvarar en halvtid. Så jag är inte hemma så där väldigt mycket. Men jag har mer eller mindre utflugna barn som klarar sig själva. Som tur är, skrattar han.
Den egna träningen har det blivit magert med ett tag. Men träningssäsongen börjar i april, när innebandyn tar sommarvila.
Och nu, just inför slutspelet, ska det fyllas 50 – en ålder Peter tycker känns lite underlig.
‒Jag hade nyligen 40-årsfest, så 50 kan jag ju inte fylla än på länge, eller? Åren har gått makalöst fort, och än känner jag mig både ung och pigg. Och det är ju det viktigaste.
‒Vi ska ta oss till någon europeisk storstad här senare i vår för att fira min födelsedag. Det blir nog Rom, eller Prag.
Men något festande blir det inte nu. Nu är det lördagens hemmamatch mot Rotebro som gäller.