Annette Karlsson och hennes familj har fött upp 33 hästar. Nästa föl är på väg i Cherokees Smokes mage.
Mitt i skogen mellan Forssjö och Askersund utanför Katrineholm bor Annette med sin sambo Aksel Primdahl. Det finns inget stall eller ridhus men väl en hage, lösdrift och tre hästar. Och kanske nästa generations Mazy i magen på Cherokees Smoke.
– Det är i varje fall samma pappa och så ett fullblodssto, säger Annette och stryker "Smockan" över mulen.
Hur mycket man än planerar så går det aldrig att veta om det föl som man tagit fram kommer att bli en stjärna. Som Anette säger "så länge hästen är dräktig så har man världens bästa föl på G och fölungen som kommer ut är den bästa man haft". Sedan kommer verkligheten ikapp drömmen.
Men med Mazy, som för några veckor sedan tog SM-silver med Johanna Due-Boje i sadeln, så blev kombinationen Manzana (mamma) och Bocelli (pappa) helt perfekt.
Så här ser en stjärna ut som föl. Mazy Klövenhöj som föl för 12 år sedan.
– Hon hade fantastik utstrålning som föl, men rörde sig inte så spektakulärt som unghäst. Pernille var lite osäker om hon skulle behålla henne faktiskt. Då jobbade hon i ett dressyrstall så det fanns ju många väldigt fina hästar att jämföra med där.
Annette tyckte dock att stoet hade bra rörelseteknik och ville behålla henne ett tag till och när den tidigare landslagsryttaren Camilla Larsson sa "det är är en riktigt grand prix-häst" så visste familjen att de var på rätt väg.
– Men hon var inte lätt som unghäst. Hon var fruktansvärd. Du vet i bytena, då var det som att koka mjölk på spisen. Hon var så het.
Lite skillnad från uppvisningen på Strömsholm senast alltså då ekipaget bara var en procent från världsryttaren Patrik Kittel.
Johanna Due-Boje och Mazy på Strömsholm för några veckor sedan. De tog ett SM-silver och var bara en procent från världsryttaren Patrik Kittel.
Men det var inte Pernille som red Mazy där, utan Johanna Due-Boje som sagt. Efter att ha haft hästarna som yrke ett tag ville dottern testa något annat. Dessutom visste hon hur mycket tid och pengar som det skulle krävas för att ta fram stjärnan i stoet. Därför började familjen leta efter en lämplig ryttare.
– Det var några som vi frågade först som tackade nej och Johanna var lite tveksam till en början också, men det blev lyckat. De passar varandra perfekt.
Annette berättar att Mazy får sträcka ut i sin viltsinta galopp i hagen då och då vilket verkar vara viktigt för att hålla humöret på topp och känslorna under kontroll.
Och det är det här, att det ska stämma från början till slut, som skapar stjärnan enligt Annette.
– Om inte Mazy från början fått vara kvar hos Pernille, om hon inte insett potentialen och om inte Johanna tagit över, då kanske hon blivit en vanlig skogshäst. Jag är övertygad om att det finns många hästar som skulle blivit riktigt, riktigt bra, men det måste finnas någon som kan ta tillvara på dem också. Ryttaren kan inte bli bättre än sin bästa häst sägs det, men hästen kan heller inte bli bättre än sin ryttare.
Annette och familjen har fött upp hästar sedan slutet av 1980-talet, början av 1990-talet. "Inte någon storskalig verksamhet om man inte räknar med tiden i Danmark. Men här Sverige är det mer på hobbynivå" säger Annette.
Någon försäljning finns inte i tankarna trots att Mazy är värd mycket pengar just nu.
– Har jag nu hållit på sedan 1965 och slitit med hästar då vill jag nog njuta lite. Jag vill få lite stjärnglans. Och sedan sätter man inte en sådan häst till salu. Jag har fått förfrågningar från toppryttare i Europa, men jag har tackat nej.
Avtalet mellan ägare och ryttare sträckte sig egentligen bara över OS, men eftersom corona kom i vägen så har det förlängts.
– Vi hade alla ackrediteringar klara till Tokyo, även om det kanske bara blivit en reservplats, så det var lite tråkigt. Men vi får se vad som händer nästa år, säger Annette.