Alla barn har rätt till hälsa, skola och trygghet. Det är utgångspunkten för Radiohjälpens årliga insamling Världens barn – och en mänsklig rättighet enligt FN:s barnkonvention, som väntas bli svensk lag 2020.
Men hur ser det egentligen ut, i Sverige och i världen? Och kan man själv – barn som vuxen – påverka det?
– Det är jättebra och jätteviktigt att samla in pengar – och nästan lika viktigt att skapa medvetenhet. Det är först då man kan få till en varaktig förändring, säger Arne Rutgersson från Röda korset i Strängnäs.
Röda korset är en av de 14 svenska humanitära organisationer som får del av Radiohjälpens pengar från Världens barn.
Förra veckan kontaktade Arne Rutgersson Paulinska skolan, för att bjuda in till ett samarbete kring barnkonventionen. Dess 54 artiklar lottades ut bland eleverna i en femte- och en sjätteklass, som sen jobbat i par eller själva med att berätta om artiklarna i ord och bild.
På lördagen ställdes elevernas alster ut i Röda korsets lokal på Trädgårdsgatan, som just denna dag är fylld av brandgula banderoller och skrammelbössor. Det är finalhelg för Världens barn.
När tidningen gästar utställningen träffar vi eleverna Herman Zetterlund, Merhawi Tesfamariam och Rana Alromhin. De berättar engagerat om barnkonventionens betydelse i såväl Sverige som andra länder.
De är också märkbart tagna, och inspirerade, av en verklighetsbaserad teater de såg i skolan förra veckan, som en del av sina studier om mänskliga rättigheter.
Skolan gästades, tack vare kommunens barnombudsman Helena Edvinsson, av en grupp barn och unga från Kenya. De turnerar internationellt med teaterföreställningen My life – en omvittnat stark berättelse om barnens våldsamma och fattiga vardag i ett slumområde utanför Nairobi.
Dandora sägs vara Afrikas största soptipp och är för många barn och vuxna det enda levebrödet – bokstavligt och bildligt.
– Alla barn har rätt till en bostad, mat och vatten, säger Herman Zetterlund som tillsammans med en klasskompis lyft fram artikel 27, som handlar om just det.
Sånt saknar dock barnen i Dandora, konstaterar Rana Alromhin.
– Barnen hade inte mat och vatten, så de stal pengar för att köpa lim som gör att de inte känner hur hungriga de är. Några av dem grät till och med, bara av att spela upp det för oss, säger hon.
Eleverna berättar att de under specialarbetets gång fått lära sig mer om hur barn i andra länder kan ha det, vilken hjälp de får och hur svårt det är att bryta mönster – att fattiga föräldrar kan ha svårt att ge sina barn en bättre framtid.
– Barn tittar ju först på sina föräldrar, säger eleven Merhawi Tesfamariam eftertänksamt och fortsätter:
– Är föräldrarna polis vill man bli polis. Om föräldrarna dricker, stjäl och slår sina barn kanske barnen också stjäl och slår andra barn.
Här är barnkonventionen tydlig. Barn ska inte fara illa – men om de ändå gör det har de rätt att få någon att prata med. Något som än så länge är lättare sagt än gjort i många länder.
De tre eleverna är fulla av tankar kring möjligheter och svårigheter med att försöka hjälpa barnen – även sen, när de själva är vuxna.
Arne Rutgersson är mycket nöjd med elevernas engagemang, utställningen och de resonemang som tagit form.
– Att få barn att engagera sig för andra barn är fantastiskt och viktigt. Många fler borde lyssna på barnen, säger han.
Under fredagens SVT-gala "Tillsammans för Världens barn" skänkte svenska folket över 49 miljoner kronor och P4-kanalerna har samlat in drygt sju miljoner kronor. Årets insamling avslutades på lördagskvällen och summeras under söndagen.
På lördagen arrangerade också Världens barn, Rädda barnen och Strängnäs domkyrkoförsamling en domkyrkokonsert med barnkörer från Strängnäs, Mariefred, Stallarholmen, Åkers styckebruk, Länna och Nykvarn.